Det var en gång när jag kallades pappas flicka.

PS.

Vad som är problemet mellan mig och min far frågade anonym.
Svaret kan jag ge då det är rätt enkelt,
det finns inget problem egentligen.
Bara det att vi inte haft kontakt på väldigt länge då vi båda varit usla på att kontakta den andra.
Därav känner vi inte varandra och beter oss som främlingar.
Jag vet att han älskar mig, det märker jag så fort vi ses. Det har gått så lång tid bara.
Ska vi någonsin återfå den kontakten vi en gång hade kommer det ta ännu längre tid.
Angående hela höra av sig grejen har han haft bättre förutsättningar än jag
då jag under en lång tid bland annat varit fattig student och sedan bott utomlands och därför
inte haft miljoners miljoner att fylla på telefonen och så vidare,
därför och bara genom den enkla anledning att han är min pappa klandrar jag honom
då han faktiskt inte försökt alls. Jag har inte valt honom, men han har satt mig till denna värld.

Som sagt. Det finns inget problem.
En hel del ilska, sorg och svek finns det däremot.
Tillsammans med känslan av att inte känna sin egen far - det är nästan värst.

Men som sagt.
Jag vet att han älskar mig.


Kontakt. Ja. Nu var det sålängesedan att jag faktiskt inte minns.
Men tills jag var kanske 9 så kallades jag pappas flicka.
Det stämmer.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack för svar. Känner inte min pappa heller, därför undrade jag. Jag kände igen mig i vad du skrev. Men du har, vad jag förstår, haft kontakt med honom tidigare i ditt liv? Jag bodde med min pappa tills jag flyttade hemifrån men har ändå ingen kontakt alls med honom och har aldrig haft det heller.

2008-08-17 @ 23:49:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback