You gave me the will to try.

PS.

Jag tvivlar inte längre. Nu förstår jag hur allt kommer sig.
Om det är så det ska beskrivas. Jag kan känna känslorna och förstå meningen.
Det där om att ord betyder så mycket, det står jag fast vid.
Aldrig har de varit så vackra som nu. Ändå är det en blick som gör det.
Att finna förklaringar är meningslöst, det finns ändå inget som kan vara lika fint.
Därför tar det slut. Alla dessa bokstäver är överflödiga.

Det är det där som kallas lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback