Som om tiden stannar mitt i vardagen.

Egentligen borde jag redan ha varit på stan,
gjort min veckoshopping både när det gäller kläder och skor
med allrahelst mat.
Men icket.
Det är alltid bra att ha något att skylla på
och idag skyller jag på regnet som har öst ner.
Mitt paraply är kvar hemma hos mamma och jag vill inte göra om
misstaget jag och Malin gjorde när vi anlände till stan dyngblöta.
Men nu är jag i alla fall på väg. Ellen ska klippas så jag liftar med dem.
Eftersom jag inte har bil är det svårt att storhandla också
så jag får passa på när mamma har tid att leka chaufför.

Jag behöver mer tid.
Men jag är säker på vad jag vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback