Fröken Lundgren,

Jag har varit ut i skogen igen,
idag med mamma och Ellen för att hämta Malin tillbaka till den bittra verkligheten.
Imorgon början hon 2:an i studenten, jag blir så stolt!
Hade det varit jag hade jag inte heller jublat i och för sig,
men att tänka tillbaka till gymnasieåren är lite mysigt.
Det var bland det bästa jag gjort såhär i efterhand.
Att sedan tänka på att lillasyster fyller 18 i början av nästa år är skrämmande,
hon blir gammal vilket snabbt drar en linje till att jag också blir det.
Skrämmande, som sagt.

En timme i bil gjorde mig gott. Vi skrattade och dansade jag och mamma.
Mina låtar av Queen uppskattades dock inte av alla i bilen.
Nog om det. Mitt humör och min motivation är som en berg-och-dal-bana.
Ena dagen mår jag bra och tror jag kan jobba,
nästa är jag nere på noll och står inte ut med tanken på att träffa människor.
Sedan är det detta ständiga dåliga samvete och oro. Jag äts upp.

Fick ett meddelande av fröken fräken herself ikväll och jag började gråta.
Så känslig och gråtmild är jag nu. Hon kände sig som en skurk och jag fick dåligt samvete.
Vi måste hänga inom kort, det håller jag med om.
Men det känns också som jag gör alla andras liv sura nu, och det vill jag inte.
För då kommer det som ett slag i magen.