Fröken Lundgren,

PS.

Det är häftigt att träffa ens ex på stan och när vi då pratar om allt och ingenting,
mitt i allt prat om vad vi är stolta över och att det är skönt att vi mår som vi gör.
Ja, då så säger han helt plötsligt:
"- Men du brukar väl vara med X varje helg? Det har jag hört. Och det stör mig så jävulskt!"
Ja. Det har han hört. För det är så grejen funkar i förbannades Sollefteå.
Här hör man saker. Här tar man saker för givna. Här finns fördomar och patetiska anklagelser.
Sure. Inte jämt. Ibland hör man rätt. Men vafan, jag blir så trött!
Jag sa sanningen. Att visst, X tillhör det glömda förflutna. Det var längesedan nu.
Men att jag inte ville att mitt ex skulle veta eftersom det skulle göra honom illa.
Jag visste det. Jag vet fortfarande. Och nu har jag det bekräftat. Det stör honom!
Så, jag vill tacka er, som framförde det till honom. Jag är er evigt tacksam. Verkligen!
Det kvittar vilka ni är egentligen. Jag skulle uppskatta om ni nu kunde låta mig leva mitt liv!
Ska det vara så förbannat svårt?

Go fuck yourselves!

PS 2.

(Att vi sedan hånglar var och varannan helg, jag och herrn.
Eftersom det är något även vi hör bara sådär.
Jävligt intressant och det visar ju även hur mycket ni har att göra på dagarna!
Innehållsrikt. Intressant. Jag älskar att ni vet mer om mitt liv än jag själv vet!
Det känns tryggt.)

Jag blir förbannad!