Fröken Lundgren,

Pettej ska spela i Häjnösand!
Inte i helgen utan nästa.
Det är inte Åre, helt klart inte.
MEN.
Det är roligt. Det är iväg.
Det är verklighetsflykt. Det är kalla det vafan du vill.
Det är något vi måste göra för att överleva!

Hjärtat har knipit till en gång och flera den sista tiden,
först och främst saknar jag Funäs. Allt, alla, vi, dom.
Till och med jobbet kan du tänka dig,
rensa avloppsrör och blanda drinkar.
Människorna, vardagen, vädret, after skin.
Sen är det den där jävla ensamheten igen,
mer än två gånger på en vecka bådar inte gott.
Jag gillar det, mer än ofta. Men dagar som igår, då funkar det inte.
Herrn framför mig är ju som sagt min nye kärlek,
i ärlighetens namn kan han nog inte göra allt jag vill dock.
Han ger ingen värme på natten och drar säkert för mycket el!
Blir jag någonsin nöjd? JA. När allt går som det ska.
Helst nästa helg.

Kickstart My Heart!