Fröken Lundgren,

Hon gillar inte att jag skriver dumheter om Sollefteå, inte.
Jag ska därför styra upp mig själv.
If only for a little while.
Nu är det ju faktiskt så att jag inte vantrivs så mycket som det kanske verkar.
För tillfället går det bra. Vi har roligt på jobbet, vi har roligt i vardagen.
Suget efter spontana grejer och nya människor hugger till ibland,
men det är kanske ett stadie i livet jag kommer glömma?
Om nu allt ska gå som planerat önskar jag det.

Ännu har inte lösningen kommit fram. Vi har inte pratat om det mer.
Det ser ut som Sollefteå kan bli min för ett långt tag framöver.
Vi måste bara vänja oss vid varandra, jag och staden.
Jag och människorna vänjer oss nog aldrig vid varandra,
det är jag för vrång för att göra.
Vore jag inte det skulle jag aldrig ha överlevt.

När jag väger för och nackdelar vinner faktiskt just detta nu,
det enda problemet jag har är min egen envishet och att jag inte hittar en lya.
Hittills har jag egentligen inte gett stället en riktig chans.
Det är dömt att misslyckas om jag fortsätter så.
Från och med nu (jag kan ju alltid låtsas mitt i natten),
är det en ny fröken som kommer göra stan.
Det blir nog enklare för oss båda då!

Jag har dessutom ett hot hängande i nacken.
Flyr jag verkligheten får jag en Matilda efter mig.
Då ligger jag risigt till kan jag tro.