Fröken Lundgren,

Jag såg dig härom stunden.
Det var konstigt.
Allt verkade så långt bort, men ändå så jävla nära.
Du skattade, var lycklig och jag såg hur det lyste ur ögonen.
Allt det på en kort stund.
Aldrig har jag väl varit gladare för någons skull,
jag önskar dig all lycka i värlen!
Men ändå kan jag inte låta bli att känna mig liten.
Ensam. Borta. Förlorad.
Jag är way over it, har varit de senaste åren.
Vi hade vårt.
Det var bra när det var bra och dåligt när det var dåligt.
Precis sådär som det bör vara.
Ändå hugger det till lite och jag börjar att sakna.
Men det enda jag saknar är att vara kär,
i kärleken i sig vill säga.
Du vet var jag finns om det någonsin skulle behövas,
var nu rädd om dig och sköt om dig.

And may you have a wonderful life!