Fröken Lundgren,

(HELVETE!)

Det är fult att svära, i know. Men det skiter jag fullständigt i just nu.
Jag är vansinnig. Det har kommit tillbaka.
Några gram lugnare än igår, men det är fan nära
att det ska börja brinna i hövvet snart.
Min kärlek ja, herr love himself som jag skulle leva med för evigt.
Han gav upp den dumme jäveln!
Efter 2 ynka dagar tillsammans, hur fan ska jag nu överleva?
Jag säger ju det. Jag måste köpa katter och bosätta mig i ett tält i Helgum.
Där får man vara ifred. Och där behöver man inte någon kärlek minsann.
Jag trodde vi betydde mer än så för honom,
men där hade jag fel. Han bedrog mig.
Som alla dessa andra svin som vandrar omkring.
La av bara sådär.  Jag har lust att hugga moraknivar i skärmen
på den blå rutjäveln som hånflinar mig i ansiktet
så fort jag försöker något.
HELVETE!
(Märks det att jag är hatisk eller?)

OCH, så ska jag spy Krister i munnen då jag ser han.