Fröken Lundgren,

Jag ser att jag varit ute i svängen här mitt i natten och härjat omkring.
Det var ju själva fan vad sur-ful-jävla-vin gör med skallen.
Kryptiskt åt satan var det åtminstone med tanke på att jag inte idag minns vilka
jag menade var nötter och pack, eller vem, eller vad?
Det är dags att lägga ner.
Vi hade roligt åtminstone. Såklart. Det har vi jämt.
Vi skrattar jämt jag och fröken tillsammans,
eller som Yoursofine sa idag när vi åt efterlängtad pizzafrukost,
att små barn roas lätt. Eller vafan. Något sånt var det.
Lägg märke till min special dialekt på vafan käre du.

I alla fulla fall så vaknade jag tidigt i ottan. Så kändes det.
Klockan var 11 och Yoursofine hade vaknat till liv och levde rövare,
till en början kände jag mig förbannad. Men nu är jag mest glad.
Först och främst har vi haft skottmord i Sollefteå.
Ursäkta, vad sa du? Lilla Sollefteå. Yes.
Jag blev förbannad. Helvetes jävla ligister.
Först flås-i-nacken-grabben som för övrigt slagit till igen,
och sedan skottmord. Det inom en vecka.
Hur ska jag nu våga vistas ute i allmänheten på mörka natten?
Från och med nu är det taxi som gäller. Jämt. Överallt.
Skottmord var det ju inte heller riktigt, han dog faktiskt inte.
Tur var väl det!
Vi såg även "the killer", jag och Yoursofine när vi entrade staden.
Inget mindre än 7 polisbilar. Vafan! 
Och de hade gjort dagens gärning i guess, när de släntrade ut med
mannen i fråga från Swedbank.
Synd bara att vi efter vår efterlängtade pizzafrukost
såg samme man, förbannad och less kan man tro efter hans blick,
komma gående förbi pizzerian med en systemkasse i handen.
Där snackar vi fly från verkligheten för ett tag! Dränka sorger och allt.
Det skulle jag också gjort.

Det är dags för natt-röken. Jag är trött som en gnu.
Ska ringa herr Jonsson i Ram-sele. Jag vägrar vara själv.
Det är jag för mörkrädd för.
Adios.

"Man behöver inte segla på de sju haven
För att träffa rövare med skjutvapen
Nej, vissa springer runt och leker Gudfadern
Och placerar några ynglingar i sjuksalen"