Fröken Lundgren,

HAN med stort H.
Han som var min nye kärlek, som jag tänkt dela mitt liv med.
Han som jag älskade mer än allt annat, han som bedrog mig och gick och dog.
Precis han, Herr dator, han blev inlämnad idag.
Fick senare ett samtal av en K. Jönsson som berättade att mannen i mitt liv minsann
var tvungen att åka hem till sitt hemland.
Är det dags för mig att sluta försöka få ihop med invandrare eller?
Varför var han tvungen att åka hem undrar ni,
och ja, det kan jag snällt berätta.
Han var så mycket som död vid ankomst.
Vad är det för dumt jävla land som skickar döda män till ensamma fröknar som mig?
Vill de krossa mitt hjärta eller?
Vid vidare frågor från mig som ungefär;
- Jaha, vad händer nu. Får jag en ny dator eller?
Svarade herr K. Jönsson som han presenterade sig enbart att;
- Ja, det är ju det vi ska kolla på.
VA?! Kolla på?! 2 dagar tillsammans. Är det allt jag får?

Jag kommer sörja dig käre herr dator. Om inte fröken Wallinder hade jobbat imorgon hade
jag minsann ställt till med en minnesstund utav dess like.
Nu ska jag lyssna på smörballader och gråta en skvätt.