Fröken Lundgren,

Jag är förbannad på mamma som är så vansinnigt konflikträdd.
Jag är förbannad på min låtsaspappa som gör mig så arg och inte visar känslor.
Jag är förbannad på min lillasyster som skriker tills hon får vad hon vill ha. For real, skriker.
Jag är förbannad på min andra lillasyster som är så mycket 16-år och så lite ansvar.
Jag är förbannad på min pappa som har släppt taget om oss och av någon anledning aldrig hör av sig.
Jag är förbannad på vintern och den här jävliga kylan.
Jag är förbannad på min dator som bara la av utan anledning.
Jag är förbannad på Matilda som fick mig att tro att hon var bitter, fast hon inte var det och det blev psyk.
Jag är förbannad på min kompis som alltid hälsar på när jag inte vill.
Jag är förbannad på att det finns sämre med lägenheter här än i helvetet.
Jag är förbannad på nätterna, de där, när jag inte kan sova fastän jag verkligen vill.
Jag är förbannad på att jag läst ut alla böcker jag har och nu inte är hemma och kan ta några nya.
Jag är förbannad på att inte känna mig välkommen.
Jag är förbannad på att chansen ligger framför mina fötter och ändå har jag inte tagit den.
Jag är förbannad på verkligheten som gör så ont att jag oftast vill fly.
Jag är förbannad på Sollefteå och dess befolkning, hitte-på och bluff och båg är allt vad det är.
Jag är förbannad på människor som inte kan hålla sig till sitt utan måste lägga sig i andras.
Jag är förbannad på trångsynhet, bondtänkande och idioti. Falskhet, hånflin och tjafs. Nötter och pack!
Jag är förbannad på allt detta och lite till.

Men mest av allt,

är jag förbannad på MIG SJÄLV!
För att jag är för feg för mitt bästa. Att jag vill fly verkligheten, att jag inte kan stå upp för mig själv, att jag skyller över det onda på någon annan istället för att stå för var det kommer ifrån, att jag inte tar kontakt med min pappa och ser vad som händer, att jag bråkat med min syster så många gånger sedan jag kom hem att jag skäms, att jag mår dåligt ibland även om jag inte vågar visa det, att jag ler och är trevlig trots att det river i hjärtat, att jag inte sa vad jag tyckte när jag fick reda på allt era idiotiska varelser och att jag inte skällde ut er efter noter, att jag vill hugga moraknivar i skärmen på min förbannade dator, att jag hugger så fort jag känner att det kommer för nära, att jag sitter här och skriver och då får alla att tro att jag är en misslyckad människa som mår dåligt på nätterna när jag faktiskt bara kommit in i en period, att jag inte har sökt upp någon att prata med tidigare och även inte än när det finns saker att bearbeta, att jag dricker för mycket när det är fest, att jag skriker och gapar när jag blir vansinnig, att jag behandlade dig så som jag gjorde när du egentligen var allt, just då, att jag tog all skit som blev kastat i ansiktet på mig när jag var ung och dum, att jag var med dig trots att jag visste vad du var för skrot och korn och att det sas att du hade någon riktig, att jag inte tar tag i det som jag kan göra med mitt liv nu och försöker få det till något hållbart, att klockan är halv tre och jag fortfarande inte gått och lagt mig vilket betyder att jag kommer sova bort halva dagen imorgon, att jag slösar alldeles för mycket pengar, att jag flackat omkring så mycket att jag nu inte kan känna ro någonstans, att jag saknar alla jag mött under årens gång och att jag är värdelös på att hålla kontakt!

I have to make peace with myself.

Nu känns det lite bättre.
Och nej, jag är inte helt riktigt så psyko som det kanske kan verka.