Det var slut lika fort som det började.

2008.

Så var det roliga över.
Jag har inlett det nya året med en dag utan livsglädje.
Allt känns ungefär bara, jaha.
Natten var onödig. jag är glad att jag inte är 16 igen.
Jag tycker synd om det, er, allt, alla.
Det är en sådan dag. Det är bara synd.
Och hopplöst.
Det är nog kanske dags att äta, då blir jag gladare.
Kika på film och somna i tid, imorgon kör jag lunch.

Keep it real.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback