Fröken Lundgren,

Nu har det satts igång.
Mostrarna ska börja leta åt mig eftersom jag är
på tok för oansvarig för mitt eget bästa.
Det är inget jag tycker är fränt,
jag har inte energin att lägga ner tid bara.
Därför sköts det av dem.
Jag vet inte vad jag hoppas,
om jag ens vill att det ska gå bra?
Överlever jag att bo i Sollefteå,
på riktigt,

inte bara en sån här stanna-för-stunden-åker-snart-igen
som jag gjort de senaste gångerna?
Frågan är om jag klarar att stå ut med sånt
som hör till här hemma. Det som jag föraktar mer än något.
Bytänkande och inskrängdhet. Det finns ännu mycket att lära!
I vilket fall.
Hittar jag en lya med någorlunda hyra så stannar jag en sväng.
Jag måste ge det en chans. Fundera på var jag vill härnäst.
Om det är värt det? Åker jag själv?
Klart det är värt det. Jag kommer alltid vara den jag är,
men ibland behöver man tjäna lite cash också.
Vad jag nu behöver är en roadtrip, komma ifrån stan om ens bara för en dag.
Få lite perspektiv på alltsammans. Mätta lusten och se om det går.
Kanske går allt bara åt pipsvängen och får mig att försvinna ännu snabbare.

Hur fan ska jag kunna överleva i en stad där jag måste dricka ihjäl mig för att ens orka gå på krogen?