Sad but true. Men inte så jävla sad egentligen. Bara nöjt och vettigt.

PS.

Säg vad ni vill men det var fruktansvärt skönt att kunna snacka
med Mrs. det-har-varit-förbannat-dåligt-tidigare,
precis som att vi vore de vanliga människor vi är.
Jag säger aldrig ifrån mig någon skuld,
men
borde det verkligen få mig att må dåligt?
Har det något med mitt samvete att göra? Kanske.
Men igen, jag är inte hon eller han som hör ihop.
Jag är den som inte bryr sig just nu.
Förrän det vansinniga redan har hänt. Jag är den elaka.
Därför ska jag nu gå och sova. Det behövs. Jag är trött.
Men, just so you know hun.
Vi har pratat ett flertal gånger redan och du vet vad både
jag och karln tycker. Vissa ska man hålla sig borta ifrån.
Ta hand om er och kalinixta.

Fröken Wallinder, du betyder trubbel.
Im lovin' it.
Och att tala i gåtor. Dagen efter denna kommer jag
inte minnas det hela, det är fränt. Jag känner mig lika häftig som Dr. Mugg.
Vi hörs i ottan kära du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback