Väck mig aldrig igen.

Sä känns det ungefär. Låt mig sova forever and alltid more.
Är fortfarande sjukt seg efter hela resan och allt det där.
Men det var det värt, utan tvekan.

På tal om något annat så ska jag vara tyst.
Har drömt en hel del sjuka grejer inatt,
ena stunden så känner jag mig sure på att det
är här jag borde stanna nu ett tag för att spara lite cash.
I nästa stund springer ångesten ikapp mig
och sliter tag i mig för att jag ska inse sanningen.
Jag kommer inte klara det här. Det kryper i kroppen redan.
Önskar så gärna att jag skulle klara av det,
jag måste komma fram till framtiden. Vart vill jag åka härnäst?
Drar jag nu blir det bara något randomställe där jag
egentligen inte vill hamna säkert.
Förbannades, helvetes, satans jävlar!
Jag hatar beslutsångest.
Annars är allt bara vakuum, orkar inte med det.
Ge mig ett svar och få mig  att känna mig hemma.

Miss Argyros i NY verkar ha problem och har dragit
"hem" till mannen i Grekland. Fattar ingenting.
Säger att hon ska stanna ett tag och att det är knas.
Erhm, betyder det att jag kan köpa datorn? Woho.
NY kan vänta. Nu har jag varit till Åre och härjat.
Sa vi söndag igen eller?

"Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback