Fröken Lundgren,

PS.

Jag var och fikade för att fördriva tid igår igen.
Vi hade trevligt, men det är inte vad jag ska berätta
i vilket fall. Mitt emellan två klunkar latte märkte jag något
hårt i munnen som jag aldrig känt förr.
Ingen piercing, nej.
Längst bak i käften har det vuxit fram en halv tand som inte ska vara där,
paniken spred sig i kroppen kan jag berätta.
Speciellt efter alla skräckhistorier jag hört om visdomständer
som vuxit fel och opererats ut och så vidare.
Aldrig i livet!

LÅT MIG BLI LITEN IGEN!

---

Paniken över alla utgifter sprider sig även.
Jag har inte råd. Jag måste försvinna.
Hur ska det här gå?
Jag som alltid har pengar.
Jag är inte van sånt här.
Ångest.

Och fröken Wallinder är på god väg in i toffel-träsket. Skäms!
(Men mår hon bra så.)