Fröken Lundgren,

Glad alla hjärtans dag.
Eller?

Det här är nog en av de dagar på året som jag faktiskt typ, föraktar.
Vansinnigt överskattat och störtlöjligt tycker jag nästan att det är.
(Jag säger faktiskt, typ och nästan bara för att en dag kanske jag ändrar mig,
risken är liten men jag har lärt mig att man vet faktiskt aldrig.
Och då kommer detta nog vara något som jag får äta upp.)
Men, just nu och så länge jag kunnat minnas har jag avskytt denna dag.
Allt detta gulle-gull och pusse-snutt. Vafan.
Kalla mig bitter, ensam och jävligt dum i huvet.
Men jag ser inte poängen med att utbyta små hjärtis-nallar som alla ändå
bara slänger ner i första bästa låda där de får plats sedan
eftersom de faktiskt är lite för fula och för sliskiga för att stå framme.
Eller en ask med choklad och tusen rosor. Sure. Det är grejer jag gillar.
De två sista.
Men,
varför då inte ge mig detta varje dag? Eller bara vilken dag som helst?
Kanske är det bristen på kärlek som gör mig sån här.
Även om jag alltid varit sådan.
Men den dag jag träffar han-som-är-han jag ändrar mig forever and ever.
Vem fan vet?

För att glömma våra synder och bli skyldiga till nya har därför
jag och Yoursofine bestämt oss för att ikväll är den ultimata
pimpla-vin-kvällen. Fröken fräken hakar på hoppas jag!
Fast dagar som den här kan vara speciellt för vissa också.
Alla är inte som jag inte!

Ge mig en del kärlek och huvudvärk så överlever jag även det här!