Fröken Lundgren,

PS.

Och helt plötsligt slog det ner ännu en blixt.
Fortfarande angående samma sak, nästan.
Idag är det som sagt den är föraktade dagen idag
och då kommer jag att tänka på att för prick ett år sedan
var vi i Åre och levde loppan jag och mina kära ladies.
Det gick bra för en del, det gick sådär för en del
och det gick helt jävla åt helvete för mig.
Men vi hade roligt. And that's all that matters.
Löst, överstruket och far away så ser jag på det nu.
Men då, för prick ett år sedan hade jag mer ångest
än jag någonsin burit på förr.
Egentligen inte på grund av vad jag gjorde utan
för hur det påverkade människorna som hade en del i spelet.
Det går inte att förklara. Det var dumt.
Men,
jag ångrar inget jag gjort. Mer hur det fick någon att må.
Att jag sedan under denna vecka insåg hur naiv jag varit
och hur falska människor faktiskt kan vara,
det gör själv minnet bara starkare.
Men sånt behöver jag inte. Jag klarar mig bra ändå, tack!

Det man mår dåligt över ska man glömma.