Fröken fräken och jag.

Fredag.

Till att börja med har jag flyttat in en hel del i lägenheten just idag,
precis allt jag köpte på IKEA medan grejerna från Malung fortfarande
står här ute i tvättstugan och bara väntar på att få bli tagna dig dem med.
Det känns så fruktansvärt bra, ni anar inte.
Visst, ångesten över hela Sverige-Sollefteå-situationen och allt det där är kvar,
men alla är övertygade och därmed också jag att det kommer gå alldeles utmärkt.
Bara jag vänjer mig vid att vara ensam så..

Sedan så träffade jag min vapendragare, partner in crime, min kärlek
eller vad ni nu själva vill kalla henne. Självaste fröken fräken är den jag pratar om.
Det känns som det var år och dar sedan,
eller femtioelvatusen dygn sedan som hon valde att kalla det.
Självfallet är det inte så, men minst en vecka sedan ungefär är det sedan vi såg varandra.
Jag blev glad så det spratt i kroppen. Hon blev glad så hon skrek utöver sig.
Att hon sedan lämnade bygget tidigt på grund av en del alkohol
och även alldeles för tidigt jobb imorgon, det förlåter jag henne för!
Jag hann även överlämna min present till Mr. Knickedick.
Han blev glad, som det såg ut. Eller ja, det hoppas jag.

Och vad efter det?
Jag önskar jag vore ledig så jag kunde pillra på i lägenheten imorgon.
Men alla är uppbokade så jag jobbar igen. Vilket jag egentligen inte klagar över.
Att sedan han var in. Vart kom det ifrån egentligen?
Är det bara jag som haft åldersnoja och vägrat inse,
eller är det för att andra saker spelar in undrar jag.
Som jag hört är det kört. Skit i det, det rör mig inte i ryggen.
Där jag nu befinner mig gör man inte sånt, alls.
Aldrig. Någonsin.

Söndagen är bokad åt fröken Wallinder och kommer spenderas i mitt nya crib.
På tal om det måste jag även höra av mig till mannen som kallar det för just det.
Jag är värst! En liten påminnelse till mig själv.

Och, en till sak.
Heja kan man. Eller?
Ett finger och någon flyger lika långt som stålmannen kan kasta.
Men jag är inte den som är den,
jag är en jävla fegis som aldrig skulle göra någon något ont.
ALDRIG!
Mamma väcker mig 9 imorgon.
Det är dags att försöka få lite sömn.

Kom och ta mig långt härifrån, in i din värld och där kan vi stanna för evigt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback