Fröken Lundgren,

Toppen.

Nu har jag vänt på dygnet så att jag kan nästan tänka mig att jag aldrig kommer lyckas vända på det hela till imorgon. Vaknade upp mitt i eftermiddagen efter att ha fördrivit dagen med att drömma mardrömmar, med tanke på att vi var hemma klockan 6 imorse Lena och jag, så somnade jag nog inte innan halv 7. Varpå det slutade i att jag trodde att jag somnat natten mot fredag och vaknade minst 1 miljon gånger av att jag höll på att hoppa ur sängen. För imorgon ska jag nämligen skänka ICA min glans och närvaro igen. Klockan 9 som egentligen är en helt rimlig tid känns nu tidigt så inåt helvete. Jag har börjat bli lam, lite överallt.

I vilket fall,
allt jag fick ut från datorn igår blev alldeles utmärkt
och jag är mäkta nöjd.
Jag har lyssnat på musik och kollat på film ungefär hela dagen.
Ja, de få timmar jag varit vaken vill säga.

Just nu;
kan jag inte vänta på att det ska bli vår någon gång.
Visst, jag ser sjukt mycket fram mot att komma iväg till fjällen,
sure.
Men inget slår sommaren då jag väl är i utlandet och
lever rövare med Eleni, Annie och Leigh m.fl.
Efter samtal med 2 av dessa 3 igår kom jag fram till att
tiden här hemma i Sverige har i år gått  nästan lite sjukligt fort.
Snart  är det faktiskt maj igen. Snart ses. Snart händer allt vi väntat på,
och lite till!

Jag kan knappt vänta.
Dags att få något gjort. Adjö.