Det blir väl aldrig som jag vill egentligen.
Alla dessa helger hemma då jag varit borta, ja i huvudet ingen annanstans. Då jag inte har velat. Men igår, sista kvällen. Då var jag redigare än någonsin förr, har jag kommit fram till. Men vad gör väl det om hundra år?
Jag mår som en gud.
Kommentarer
Trackback