Jag skrattar åt dig, inte med dig.

Fy fan vad patetiskt.

Som vanligt blir det väl precis som jag inte vill,
i vilket fall.
För av någon anledning så hoppar hjärnan
ur led ibland, trots att det inte är något jag bett om.
I vanliga fall är det något jag skrattar åt,
men nu.

Ja, det är nästan så att jag skäms.

Det kanske är dags att lägga ner hela planen,
bara för att.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback