Fröken Lundgren,

"Du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst
Och jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss
Nu tror du säkert att jag hoppas på något som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav"



Ny dag, mer solsken.
Tvätten är i maskinen och jag gör mig redo för promenad med Frida.
Lägenheten ska städas och jag känner mig glad.
Allt löser sig så småningom, det borde alla vara övertygade om.
Under tiden längtar jag bort, framförallt till fjällen och efter förändring.