What goes around.

Platt pannkaka.

Om det här blir som tänkt kan det egentligen bli hur bra som helst.
Jag håller hoppet uppe men vågar inte önska för mycket.
En av mina förmågor jag besitter är att fantisera ihop en perfekt idé på vad som komma skall
och jag har lärt mig att det oftast slutar i besvikelse.
Det är bättre att ta vardagen som det kommer trots att det dagar som denna känns hopplöst.
Håll några tummar gott folk så kanske jag lever drömmen om några månader.

Dröm och dröm. En viss överdrift måhända.
Men ändå inte.

Imorgon drar jag med mig Sara till körskolan igen.
Hon har fortfarande inte fått sin lämp och min går snart ut.
Jag gillar att vi är 22 och 23 utan körkort. Är det inte underbart?

Nu behöver jag en lång natts sömn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback