Fröken Lundgren,

Vi överlevde resan till, under och från halkbanan.
Det var jävligt roligt att slira omkring,
fastän jag hade noll koll på hur jag skulle vrida ratten.
Inte mindre än 2 gånger skulle jag lyckats frontalkrocka. Var inte det meningen eller?

Ikväll är det jobb och imorgon mer körning med mamma som gäller.
Lite teori, eller mycket tydligen, behöver jag också. Det verkar ha flugit ur huvudet.
Så ett sista ryck innan nästa vecka är vad som känns viktigast just nu.

Har märkt att jag nog skulle vilja börja plugga snart.
Ett gott tecken.