Fröken Lundgren,

Lyckad torsdagskväll hos Frida med lite vin, spel och surr till 5 på morgonen.
Där någonstans försvann rösten och den är inte tillbaka än.

Gårdagen var minst lika lyckad med mat, lekar, skratt och dans.
30-årsfester är alltid roliga! (Framförallt när jag vet att jag har länge kvar..)

Några timmar på jobbet idag, utan röst men lika glad för det, tills jag fick ett samtal
från min moster som berättat att hon pratat med min far.
Farmor ligger på sjukhus efter vad som verkar vara en hjärnblödning,
även fast ingen egentligen vet, då röntgen och undersökningar inte visar något än.
Efter samtalet och det att jag faktiskt inte att jag har någon röst blev jag hemskickad,
tvättade av sminket och åkte upp till sjukhuset där halva pappas släkt redan var.
Min söta lilla, med betoning på lilla, farmor låg helt borta i sängen och bara sov och gnydde.
Det är hjärtskärande, även om vi alla förstår att det här nog är slutet.
Hon är gammal och har gått igenom tillräckligt med sjukdomar och skador redan.
Men ändå en mjuk och go' krutkärring som klarar allt.

Imorgon är det jobb på schemat igen sedan sjukhuset än en gång.
Faster Eva skulle nog höra av sig, väldigt konstigt det där då vi inte setts på säkert 10 år,
förutom på pappas bröllop förra sommaren.

Söta, söta farmor. En liten klar stund är vad vi behöver.

Nu ska jag se Johan Falk nr 5 och njuta lite över att Frank verkar vara med igen.
Halleluja!