Sista rycket.

Jag pluggar lite till och hoppas att det ska fastna.
Allt mindre än 70 av 70 känns dåligt och jag får prestationsångest.
Nervositeten kommer i vågor jag blir sjukt stressad.
Herreminje, jag trodde aldrig det skulle vara såhär jobbigt.

Alla worst case scenarios åker genom huvudet
och jag hoppas för allt i världen att vi klarar det båda två!
Tänk om jag skulle klara skrivningen och inte körningen.
Eller tvärtom. Det vore nog värre.
Tänk om jag får en black out och glömmer allt.
Tänk om, tänk om, tänk om.
Allra viktigast, tänk om jag klarar det!!

För övrigt ska mamma opereras imorgon så jag håller tummarna för henne.
Hon håller förhoppningsvis tummarna för mig i sömnen också.

8 fler prov och sen ska jag sova.
För imorgon gäller det visst.
Klarar jag det inte köper jag en dunk vin och tröstdricker innan jag gräver ner mig.
Klarar jag det så hörs vi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback