Det blir alltid lite vemodigt såhär på eftermiddagen.

Det har varit en intensiv dag. Eller kan jag egentligen kalla den för det? Ja, i vilket fall. Tidsoptimist som jag är tog jag mig inte hemifrån förrän 09.59 imorse, det vill säga en minut till jag skulle träffa min chef på Rödsta. Det slutade med att jag slängde ner alla de viktigaste sakerna i handväskan och i stort sett sprang bort till affären. Som tur var är han tålmodig och hade inget mot att vänta de där extra 4 minuterna. Där fick jag mig den lilla genomgång jag behövde, vilket tog ungefär 5 minuter och sedan fick jag åka med till Skatteverket. Dagens städ blev därför avklarat mycket tidigare än vanligt, det är skönt då man väl fått det gjort och sedan har hela dagen framför sig.

En promenad senare var jag nere på stan där jag sprang in i Frida och pratade en stund. Vädret var underbart så jag bestämde mig för att leta upp någon på stan istället för att bara gå hem och hänga. Sagt och gjort fick jag tag på mamma, Biggan och Malin. Vi strosade runt och jag och lillasyster köpte årets första mjukglass. Jag syndade lite extra och tog noisettetopping, men tänk det var det värt! När vi fick våra glassar vek vi oss av skratt och lillasyster var nog nära att kissa i byxan. Vi hade fått varsin vindsnurra i bägaren, precis som små flickor ska. (Eh?) Haha. Ja, ett gott skratt förlänger livet. Lagom till att vi skulle börja äta den började det sedan spöregna och vi fick leta upp ett litet tak att ställa oss under, där svek det vackra vädret mig allt! Men gott var det. Nu är det mulet och all energi försvinner ur mig på en gång såklart, jag är trött och ska nog lägga mig och se Strandvaskaren. Jag har ännu inte sett den och då jag försökte inatt höll jag på att svimma av rädsla så jag får testa nu på ljusa dan istället. Lycka till, ja tack. Madde kommer inte förrän efter nio så jag har några timmar på mig att städa ihop och fräscha till här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback