Dagens vinst, den drog jag.
Se där ja. Nu är jag hemma efter över femton timmars jobb, ja lite nytta kan till och med jag göra ibland ta mig tusan! Imorse var det städ som gällde, sedan lunch - några timmars ledighet - och sedan middag ikväll igen. Fastän jag var mer disträ än vanligt på grund av en tidig morgon och en massa stress fick jag faktiskt en blombukett! Ja, tro det eller ej. De snälla militärerna i Västernorrlands län gav mig en jättefin bukett blommor, det är tydligen en tradition de har att ge till den citat: "trevligaste och sötaste servitrisen". Det var inte utan att jag rodnade lite då jag gick ut för att tacka och glad blev jag. Tänk, att små blommor kan göra så mycket. Jag kan nog säga att det gjorde min dag.
(Efter att ha försökt tagit en bild på den fina buketten gav jag upp, det får bli imorgon, utan cellofan och med mer hjärnkapacitet i kroppen. Eller ja, nu är jag trött! Och, jag hittade ingen redig vas, så en hink fick duga så länge. Inget ont med det, man tager vad man haver.)
För övrigt har dagen varit precis som vanligt. Vaknade upp hos Annica imorse, där jag spenderade gårdagskvällen med kusiner, mostrar, David och allt som hör till. Det vill säga massor med skratt, vin och GT. Hugo är så söt att jag nästan får ont i tänderna nu, det är dags att lägga upp ett kort på honom snart. Kruxet är bara att jag aldrig har någon kamera då vi umgås.
Men, nog skrivet för idag ta mig tusan. Det är dags att försöka sova, trots att jag är helt uppe i varv, och möta en ny dag. Oh yes!
Jag tänker på er!
(Efter att ha försökt tagit en bild på den fina buketten gav jag upp, det får bli imorgon, utan cellofan och med mer hjärnkapacitet i kroppen. Eller ja, nu är jag trött! Och, jag hittade ingen redig vas, så en hink fick duga så länge. Inget ont med det, man tager vad man haver.)
För övrigt har dagen varit precis som vanligt. Vaknade upp hos Annica imorse, där jag spenderade gårdagskvällen med kusiner, mostrar, David och allt som hör till. Det vill säga massor med skratt, vin och GT. Hugo är så söt att jag nästan får ont i tänderna nu, det är dags att lägga upp ett kort på honom snart. Kruxet är bara att jag aldrig har någon kamera då vi umgås.
Men, nog skrivet för idag ta mig tusan. Det är dags att försöka sova, trots att jag är helt uppe i varv, och möta en ny dag. Oh yes!
Jag tänker på er!
Kommentarer
Trackback