Fröken Lundgren,

Stack till Tallin och härjade med Björn igår.
Allt bara rann iväg, vin, öl, vatten, musik, sprit och tid så till slut var krogen över och vi kvar i ingenstans.
Jag somnade på en soffa i fosterställning och vaknade ungefär 8 timmar senare i samma ställning,
men sjukt vidrig ledvärk i hela nederdelen av kroppen.
Jag kände mig typ stelopererad och sönderfrusen.
I samma soffa har jag sovit mestadelen av dagen innan vi åkte ner till civilisationen för lite mat och film.
Min snälla och smarta kompis Björn, som inte alls tar många bra beslut som det verkar,
valde århundrets sämsta och framförallt danska film som vi sedan genomlidit.
Den var så B att allt jag kunde göra var att skratta högt.
Nästan lika högt som åt hans söndriga näsa som ser ut att leva ett eget liv för tillfället.
Jag skrattar inte lika högt åt att jag nog sa hundrafemtio blonda saker igår, smart.
Tur att ångest är en sak jag hört mycket om men aldrig upplevt själv.

Måndag. Ny vecka, nya tag.
Tidiga mornar, tidiga kvällar. Plus jobb hela lördagen på Gålsjö.
Måste minnas att tvätta i ordning serveringsutstyrseln och koppla på leendet igen. Yes!