Fröken Lundgren,

Så lång tid har gått sen jag sist skrev av mig och vet ni varför?

Det har inte behövts. Allt har varit detsamma. Samma jobb, samma häng, samma väder.

Nu däremot börjar sommaren vara över och hösten hälsar på.

Dagen bjöd på blåsväder, moln och regn. Det gjorde mig inte ett dugg.

Jag älskar hösten, faktiskt nästan lika mycket som sommaren!

Drar mer än gärna på mig mina gummistövlar, en varm tröja och mössa för att gå ut.

Jag gillar när löven ändrar färg och faller från träden, när man inte längre behöver vara utomhus

för att det är fint väder, att solen skiner men inte tillräckligt varmt för att värma fingrarna.

Jag gillar allt det och jag gillar allra mest att få tända ljus och mysa under filten hela kvällarna!

Precis det gör vi nu, lillasyster och jag. Magen hennes har vuxit under sommaren och nu är det snart dags.

Jag kan inte riktigt förstå att jag inom ett par veckor kommer vara moster.

Ett litet barn, som min lillasyster burit omkring på. Jag kommer älska det som mitt eget.

Ett litet barn att skämma bort, att mysa med, att barnvakta och lära allt jag kan.

Ett litet barn som jag är moster åt. Moster för första gången.

Är det någor jag vet är det att mostrar är viktiga, för kontakten jag har med mina mostrar vill

jag inte byta bort mot något annat i världen.

Hösten spenderas kvar i den lilla stan. Alla planer jag hade har runnit ut i sanden, i vanlig ordning.

Jag tänker jobba så mycket jag kan, kanske plugga en del, ha roligt och ta vara på tiden.

Lite för det lilla barnet som kommer,

jag vill inte vara borta lika mycket som jag var när älskade lilla Hugo växte upp.

Lite för att jag är värdelös på att planera,

och att hitta både boende, jobb och allt annat på en och samma gång skrämmer mig lite.

Jag har blivit trygg, närmast feg, under min tid hemma.

Men till hösten blir det andra bullar! Nästa höst beger jag mig till Stockholm och det är ett som är säkert.

Om inte verkligheten förändras helt och hållet vill säga. Det vet man aldrig.

Sanningen är att jag gillar att vara trygg och trivas.

Jag trivs. Fastän jag blir rastlös och uttråkad, så trivs jag.

Och det är väl ändå det allra viktigaste?