Aj.

Jag är fullt övertygad om att min mage inte är min vän.
Det här är allt annat än okej. Håller tummarna för att det försvinner utan läkarbesök!

Ett annat ont är att se folk krascha med diverse maskiner.
Min käre älskade vän lill-Anders och hans så kallade gäng har jag kollat på under kvällen.
Att se någon bryta ryggen gör ont i hela mig, aaaaaaaaj vilken satans smärta.
Det fick mig också att sakna honom mer.
Något som vore grymt var om han också kom hem och stannade i stan,
vi hängde lite som bill och bull när jag just kommit hem for good. Ler och långhalm, och jag saknar det.

Nu är det verkligen dags att jag somnar,
imorgon är det jobb och jag ser fram mot det. Yes!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback