Eller?
Umeå var fint som vanligt.
Jag fick äntligen pussa och krama den lille kämpen Frans Melker Wilbur som nu, 5 månader gammal,
fortfarande väger mindre än vad jag gjorde när jag föddes.
Helt galet att tänka på att bebisen i Malins mage förmodligen väger mer nu än vad han gjorde när han föddes.
Dopet var lugnt och fint, så som dop brukar vara, fast lite bättre.
Hemma i huset och inte stelt och långdraget så som det mesta i kyrkan faktiskt brukar kunna vara.
God mat, gott vin och gott sällskap i några timmar innan vi satte oss i bilen mot Sollefteå igen.
Där väntade mina kära vänner med mer vin, mygg och häng. Lite dans och tidsfördriv kan göra så mycket!
Varför behöver allt hända samtidigt jämt?
Jag är alldeles oförskämt lycklig och får nästan dåligt samvete när människor i min närvaro
inte känner samma lycka i all enkelhet som faktiskt jag gör.
Väntar med spänning på smällen som tar mig ner på jorden igen, om det kommer.
Kanske är det helt enkelt så att jag lärt mig vad ska jag lägga energi och uppskattning på.
Eller så är det bara sommaren som gör mig så vansinnigt tillfredsställd.
Trygghet, omtanke, glädje, komplimanger och uppskattning ego-boostar. Fint som snus!
Det här är ett fantastiskt år. Nu vill jag bara iväg till hösten för att få året att fortsätta lika bra!
Kommentarer
Trackback