Fröken Lundgren,

Som jag redan nämnt har vi något som kallas sen i vår familj,
liksom alla familjer har något som människor i dess omgivning stör sig på.
Eller älskar. Vilket som. Alla har ju våra egna drag som går igenom oss och därför gör oss unika.
Något annat än sen i vår familj som också flyter i oss alla är nyfikenhet.
Visst, det flyter i alla levande varelsers ådror men hos oss är det nästan vansinne.
Men ni vet när allrahelst familjen ställer följdfråga efter följdfråga på något helt oväsentligt.
Eller kanske något man vill hålla för sig själv. Då blir i alla fall jag galen till slut!

Jag gick en kortare sväng och blev galet trött. Precis som jag visste att det skulle bli.
Men vad som väckte min nyfikenhet var givetvis inget utav dessa saker,
det var att telefonen blinkade när jag kom hem. Blink = missade samtal.
Så jag kollade. Igår hade jag missat ett som inte verkade så viktigt,
Stockholmsnummer betyder oftast att det är försäljare eller någon som ringer fel.
Men jag kollade för säkerhetsskull och troligen var det den sista jag nämnde.
Däremot hade ett lokalt nummer ringt nu medan jag varit ute,
men jag kände varken igen namnet eller adressen. Vafan!
Till saken hör att många inte har mitt hemnummer, nog för att det är enkelt att leta upp men ändå.
Ge mig ett svar på vem Arne Dyneborg är så blir jag glad.

Nu kommer jag inte kunna sova förrän jag kommit på vem det är.
Men mamma är ändå värst, och det vet hon!

Kalinixta