Fröken Lundgren,

Vart är världen på väg kan jag undra?

Läste just en artikel från vår lokala tidning på nätet.
Egentligen är jag inte förvånad när jag läser att
7 personer omhändertagits för fylla och
att en 20-årig man blivit attackerad och misshandlad av 3 andra män.
Det är vardagsmat här i vår lilla stad och tragiskt nog har jag
tillsammans med många andra på något sätt accepterat det.
Visst tycker jag fortfarande att det är förjävla dåligt och framförallt omoget
att puckla på varandra så fort man hamnar i en dispyt om allt från himmel till jord.
Men vad som upprör mig något så vansinnigt just nu är inte det.

Jag har alltid, av något outgrundlig anledning, varit väldigt mörkrädd.
En period av min sjukskrivning var det extremt och jag kunde inte sova med lampan släckt.
Det har nu blivit bättre och så länge jag är inomhus är det inte så illa.
Men däremot ute, om kvällarna känner jag mig väldigt otrygg.
En av de värsta saker jag vet är att gå vägen från stan hem till mig när det blivit mörkt,
för utan att jag vet varför är just den obehagligaste sträckan av vägen ofta helt nersläckt
och jag kan ärligt erkänna att jag går förberedd för vad som kan hända.
Det är just det som gör mig förbannad. Varför ska jag egentligen behöva vara rädd?

Och när jag nu läser i tidningen att en ung kvinna i min ålder blivit attackerad av 4-5 män
som slitit i hennes kläder och gjort allt det där jag varje kväll oroar mig för.
Som tur var hann en annan kvinna med barnvagn komma gåendes så att dessa män
blev rädda och sprang iväg.
Det var något som förmodligen räddade livet på den attackerade kvinnan,
jag säger inte att de skulle ha tagit hennes liv rent fysiskt.
Men att de skulle ha tagit hennes psykiska liv och hennes tillit till män det är jag helt övertygad om!
Nu kan jag inte annat än att hålla tummarna för att polisen har tillräckliga resurser
att de kan finna dessa unga män och kan ställa dem till svars för sin extremt äckliga handling.

Jag blir ursinnig när jag tänker på att det finns så många kvinnor som jag,
som är otrygga ensamma om kvällarna.
Det är verkligen inte rätt, vi borde kunna få gå ut efter solen gått ner utan att hoppa av minsta lilla ljud.
Det mest tragiska är att när man som jag, bor i en liten stad i Norrland,
tar för givet att just precis sånt här bara händer någon annanstans.
Verkligheten kommer som ett slag i magen!

Nu kommer jag vara ännu mer förberedd varje kväll
och jag kommer vara miljoners gånger mer rädd!

I think you're a bunch of bastards.