Lite för att göra mig lycklig.
Jag mötte syrener häromdagen. Syrener, som i sommarblommor.
På en gång blir jag 7 år igen, springandes bland syrenträd och krusbärsbuskar.
De luktar så vansinnigt gott och jag minns hur jag satte en kvist bakom örat.
Då blev jag helt plötsligt äldre, vackrare och boostad. Som 7-åring.
Vi lekte även florister och prackade på människor, våra föräldrar ungefär, fula buketter gjorda
utav maskrosor, de där blommorna som luktar kattpiss och hundkex, blandat med ogräs.
En femma styck har jag för mig att vi tog. 10 bugg-tuggummin.
Livet som 7-åring var ofta alldeles underbart!
Syrenträdet (busken?) gjorde min dag. Jag blev lycklig i hela kroppen.
För när de visar sig och luktar så gott som bara de kan, då är det sommar!
Ett försök till att få några fräknar och kanske lite färg funkade inte riktigt,
jag får testa på nytt imorgon igen.
Det här är årstiden när jag mår som allra gladast. Vem kan inte vara lycklig när solen skiner?
Min frusna kropp behöver värme och jag behöver ljus.
Somrarna på Kerkyra var varma, men ofta väldigt mörka.
Jag sov hela dagarna och dansade tills solen gick upp. Bara mig själv att skylla.
Hur som.
Jag älskar den svenska sommaren!