Fröken Lundgren,

Jag har ännu inte kommit till att sova.
Man fastnar så lätt någonstans på vägen.

Nu tänkte jag avrunda kvällen med en underbar låt.
Än idag ger den mig rysningar och lite obehag, fast på ett konstigt gillande sätt.
Den påminner om så mycket. En tid som var den bästa i mitt liv, just då.
Om en tid som har format mig och lärt mig mycket.
Plus ett sorts självplågande, mycket velande och brustna hjärtan.
Det var då jag var femton och mer förälskad än jag någonsin varit förr och efter.
När jag träffade han som kom att bli en stor del av mig långt framåt
och som än ligger mig varmt om hjärtat.



Det här var vår låt som gav oss glädje, tårar, skratt och ångest.

'Cause it's always raining in my head,
forget all the things i should have said.