I love you, now and forever.

En vän till en vän gick bort väldigt nyligen.
Inte en olycka, inte självmant.
Hennes man vaknade på morgonen, blickade över henne sovande i sängen, åkte till jobbet.
Kom hem igen och hörde hur dess nyfödda dotter grät, ropade.
Kollade i sovrummet och där låg hans kärlek, i samma ställning som ett halvt dygn tidigare.

Det måste vara höjden av smärta. När den man älskar försvinner, för evigt.
Utan något att skylla på. Förutom den älskades egna hjärta.
När hjärtat går sönder. Då funkar inget längre.

Var rädda om varandra.
Det går aldrig att säga hur länge vi har kvar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback