Isn't life pretty damn wonderful after all.

Vi myser mamma och jag.
Har varit ner på stan och lämnat mitt sjukintyg,
det var skönt. Då slipper jag tänka på det mer.
Inga fler "måsten" på 2 veckor.
Förutom att jag måste hem och städa lägenheten
och färga håret dessutom, jag ser sådär halvkal ut igen.
Sedan gjorde jag skagenröra och vi drack ett glas gott vitt till.
Både vatten och vin. Det är viktigt.
Nu ska hon sy mössor och jag ska mest gå och sova.

Imorgon ska jag fika med min lilla kusin som blivit stor.
Det kan kännas bra att komma ut lite, se lite folk och bara vara.
Men utan alla måsten som sagt. De hoppar jag över.
Sedan har jag tänkt bjuda mor på middag,
helst på restaurang för då kan man allrahelst bara vara. Sådär som jag gillar.
Malin kommer nog också hem så hon får följa med.
Och så har vi moster med barn som kanske hakar,
och Biggan om vi har tur. Det blir bara brudar men en massa skratt!

Nu letar jag efter något större.
Min bunker kan ha gjort sitt. Jag behöver en garderob.
Utrymme för allt krafs jag samlat på mig genom åren.
Ska nog säga upp allrakäraste bunkern i veckan,
någon som studerar kan behöva den bättre än jag.
En tvåa minst vill jag ha, eller en monster-stor etta.
Önska mig lycka till, jag må behöva det.

Sov gott

Rara barnaskara.

Det har sett ut som vanligt idag. Jag har frusit och sovit.
Men med sällskap av Yngve blev det lite varmare.
Han är go mest hela tiden och som en liten svans.
Det tar emot att erkänna det, han är inte min favorit.

Sedan tog vi en promenad ner till stan lagom tills mamma slutade.
Mina två monsterpåsar räckte inte långt, han sket en miljon gånger!
Är det någon gång jag inte vill ha hund, då är det när jag måste plocka upp skit.
Fy bubblan vad illa det är. Jag tänker inte ens beskriva känslan, då får jag gåshud.
Vi blev i alla fall upplockade på vägen, åkte och köpte kebab som vi åt hos mormor.
Där var huset fullt av i stort sett hela släkten! Hundra barn och massor föräldrar.
Jesus amalia, livat var det också kan ni tro. Vi har ätit, fikat och ätit.
Det är sånt man gör hos mormor. Plus att man dricker kaffe med sump.
Absolut inte lika gott som fikat, det är ett som är säkert!
Mitt huvud höll på att sprängas till slut.
Det är rart med barn, när de sover..
Men jag älskar mina kusiner! (Framförallt när de sover faktiskt.. eller ett barn i taget.)

Nu sitter vi hemma och kollar på tv. Mor är nöjd att jag är hemma.
Hon envisas att kolla på deckare som gör att hon inte kan sova själv.
Tur att jag inte kollar, då skulle inte jag heller kunna sova.

Mitt på dagen.

Inatt har jag sovit, och sovit ända tills nu.
Det håller inte, jag måste kliva upp tidigare och göra något.
Imorgon så!
Mamma är hemma och vi hälsade på mormor igår
där även morbror Anders med barn är på besök.
En massa skvaller och några koppar kaffe senare
var jag dödstrött, men ändå klarvaken.
Kaffe på sena kvällen är inte egentligen en bra idé.
Men det är himla gott for sure.

Nu har mor precis åkt till jobbet.
Yngve är hemma med mig och lever rövare,
han är nyduschad och skvätter ner varje plätt
när han skakar sin blöta päls.
Egentligen kanske jag skulle gått ut och gått med honom.
Men jag känner inte att jag orkar.
Efter en liten frukost och tvätt i ansiktet kanske.
Skulle också behöva gå ner till  jobbet med mitt sjukintyg.
Vi får se hur jag gör!

Kalimera

Som ett litet barn.

Jag har sovit, vaknat och ätit.
Mitt liv ser ut som ett spädbarns just nu.
Det är i stort sett allt jag gör. Sover, äter, sover.
Imorgon har jag tänkt att jag ska gå ut och röra på mig lite,
kan ha att göra med en promenad eller så går jag ner på stan.
Där går jag ändå fram och tillbaka, kanske ska fönstershoppa
och det är minst lika bra som en långpromenad. Typ.
Jag får se vad jag orkar.

Nu äter jag lite till. Vattenmelon.
Ska försöka äta mer frukt och få energi från sånt.
Mamma kommer hem snart,
jag ska bjuda på rester från min middag.
Sedan ska jag nog gå och sova igen, can't wait.
Det är läskigt vad trött jag är!

Give me some strength.

Back off.

Nu har jag varit hos herr doktor.
Det gick bra, trots att jag, som han även skrev
på papperet är väldigt gråtmild. Smaka på ordet.
Gråtmild. Det låter fint. Finare än förstörd i alla fall.
Ja, jag kunde inte hålla de där tårarna borta.
Det blir som en ridå mellan mig och vad jag berättar.
Eller så är det bara att jag är vansinnigt känslig.
Hur som helst, jag är sjukskriven i två veckor framöver
och inbokad för återbesök i slutet av nästa vecka.
Då får jag även svar på de prover som gjordes.
Jag håller tummarna för att det här kommer hjälpa,
att jag hittar någon energi som får mig glad igen.

När jag kom hem gjorde jag plättar.
Med färska jordgubbar och naturell youghurt,
så himla gott!
Några sparade jag så att jag och mamma kan
göra en skagenröra eller något och smaska på.
Ikväll har jag tänkt äta igen, jag är en hungrig dam.
Laga mat är roligt och rogivande, baka likaså.
Nu blev jag sugen på att baka bullar och kakor.
Det kan jag roa mig när tiden aldrig kommer ta slut.
Men innan dess ska jag sova en sväng,
jag är så trött att ögonlocken inte kan hållas uppe.

Filakia

Clocks.

Nu har jag hunnit sova en sväng till.
Det var vansinnigt skönt, men ännu är jag inte utvilad.
Kunde inte sova speciellt bra inatt och det känns idag.

Har duschat och gjort mig halvt färdig.
Det vill säga att sminket är på och jag har bestämt
mig för att vara stenhård och inte vika en millmeter
när jag ska prata med doktorn, inte en tår.
Det är lika bra det, då slipper jag se ut som en panda
när jag ska gå därifrån efteråt.
Jag vet att karln i fråga är en gäst hos oss, vilket gör det ännu svårare.
Av någon anledning skäms jag, eftersom jag alltid ska vara glad.
Jag får se hur det går. Det blir säkert bra.

Borde göra något att äta.
Såg pannkakor på bild och blev himla sugen.
Jag får se om jag orkar. Något måste jag få i mig.

Adjö

Jag fick det gjort.

Jag gjorde det.
Kom över rädslan och ringde dit.
Tyvärr är jag inte lika bra skådespelare
som jag försökt och låtsas.
Redan vid förklaringen om varför jag behövde en läkartid
höll jag på att börja gråta. Jag är inte den här personen.
Nu har jag i alla fall fått en tid, så jag antar att det är dags att kliva upp.
Moster eller hennes man ska följa med,
jag vet inte ens vart det ligger.
Och så ska jag rycka upp mig. Jag kan inte gå dit med gråten i halsen.

Inatt har jag legat och tänkt, grubblat och önskat.
Inget har hjälpt. Det blev snarare värre.
Jag har ont i huvudet och skulle nog behöva sova mer.
Önskar att det var något så simpelt som ett kärleksproblem,
det som jag förr tyckte var så vansinnigt vidrigt
är ingenting i jämförelse med det här.
Några påsar snask och sorglig musik löste allt på den tiden,
nu känns det som jag aldrig kommer bli densamma igen.
Jag är inte den som gråter utan anledning, eller som drar sig undan folk.
Jag brukar skratta och ha hysteriskt roligt, allra helst på jobbet.
Önskar att jag förstod vad som hänt.

Det hjälper att skriva.
Men jag ber om ursäkt för det tragiska läsandet.
Jag ska rycka upp mig.

Who's gonna believe me, i don't believe in myself.

Min moster har precis ringt och väckt mig.
Det var bra, jag hade tänkt gå upp i tid idag.
Måste ringa vårdcentralen nu, jag gruvar mig.
Jag tycker inte om sånt där, inte alls.
Men jag vet att jag måste, därför gör jag det.

Idag känns det tyvärr ännu jobbigare.
Jag skulle kunna stanna inne i huset hela dagen.
Det vore allra skönast.
Men jag antar att jag måste ner på stan.
Om jag nu får en tid hos herr doktor.

Jag gruvar mig.


Önskar vi tillräckligt kan jag lyckas.

Jag har städat och grisat undan lite.
Malins rum ser fortfarande ut som stryk,
men jag kom på att det är enklare att göra fint åt henne
när jag fått ut alla mina kläder därifrån.
Det vill säga typ imorgon när mamma kommer hem igen.

Gick ner en sväng till stan, var och köpte cigg
sedan gick jag in och sa hej till Sandra som jobbade ikväll.
Jag bjöds på paella och drabbades av ett sömnbehov jag aldrig känt.
Så fort jag kliver över tröskeln bakom restaurangen mår jag illa,
det kryper i kroppen och jag blir så vansinnigt trött.
Jag ser så mycket jag måste göra. Måste. Det tar bara stopp.
Det är förvirrande. Jag har inte trivs så bra på en arbetsplats förr.
Vad är det som händer egentligen?
Det pratas fortfarande om att gå in i väggen,
jag tror och hoppas verkligen inte det.
Men jag är rädd att de fan kan ha rätt. Allt jag kan tänka är dock:
Jag är fan för ung!

Imorgon är det jag som ska ringa till doktorn.
Jag som hatar sånt. Sjukhuslukt får tårna att krypa samman.
Men jag kan behöva pratas med någon tror jag.
Det funkar inte längre såhär.
Jag ryser vid tanken av att jag kommer behöva prata med folk imorgon,
inte just folk utan okända människor där jag hela tiden måste vara trevlig.
Jag är livrädd att jag kommer göra något fel, för då bryter jag ihop.
Det vet jag.
Jag vill tänka positivt och ta allt med en klackspark, men det går inte.
Kan inte förstå vad det är som händer.
Allt jag hoppas är att vakna upp imorgon och se fram mot att gå till jobbet.
I och med att jag inte tänkt längre än näsan räcker har jag inget att falla tillbaka på.
Jag har ju alltid jobb, och jag jobbar alltid. För det gillar jag.
Men nu, när jag har tagit slut. Vad fan ska jag göra då?

Det är dags att lösa det här. Hoppas jag.

Adjö

Ett sista ryck.

Nu har jag nog myst färdigt. Blir bara tröttare och tröttare.
Lite frisk luft kan nog göra mig gott!
Men innan jag promenerar ner på stan för att köpa cigg
(det är just för giftet jag tar den långa promenaden ner, nyttigt!)
så ska jag göra ett ryck här hemma banne mig.
Mamma kommer hem imorgon och det är förvisso renare nu än
när de for, men jag tänkte plocka ihop på min lillasysters rum
som jag skapat något slags tredje världskrig av med alla mina saker.
Sedan tänkte jag också ta mig an att rengöra toan nere,
där hundar och diverse monster brukar hänga utan att rengöra.
Det ser rent ut sagt jävla vidrigt ut där nere!
Men om en timme eller så kommer det vara skinande fint och gräsligt grönt igen.

Nu gör jag ett ryck. Lycka mig till.

Filakia

Söndagsmys.

Jag går fortfarande omkring i myskläder och gör just det, myser.
Kollar än igen på SATC och skrattar för mig själv.
Ska nog spendera hela kvällen hemma för mig själv,
det är faktiskt vansinnigt skönt.
Sedan är det ju söndag dessutom, det vill säga snask.
Jag har chips och dipp orört och oöppnatt givetvis
som väntat på mig i snart en vecka nu. Det kanske är dags.

Ha en mysig dag.

Ciao


Can't call it love.

Jag är löjligt trött. Det har nog inte varit så svårt att vakna på länge.
Väldigt länge!

Det kan ha att göra med min resa till Näsåker,
att glo på folk som dansar runt några trummor som besatta,
och gå fram och tillbaka, tillbaka och fram
det kan ta på krafterna minsann.

Jag borde äta frukost snart. Då blir jag lite piggare åtminstone.
Och så borde jag höra av mig till chefen så jag vet hur jag jobbar.
Vi har pratat tidigare angående just det.
Som det lät ska jag säga till när jag orkar, och jag ska inte vara ensam.
Det ska finnas någon där för att se så att jag verkligen funkar.
Måste säga att det låter helt sjukt, men kan säkert vara en bra idé.
Jag funkar väl alltid tycker jag?
Det pratas också mycket om att vara oroliga och rädda för att jag
gått in i väggen?
Störtomöjligt, tycker jag igen. Men sen när jag faktiskt är där och får kalla kårar.
Då är det kanske inte lika omöjligt längre.
Men som 22-åring.
Det är riktigt illa när man är så ung som vi, som någon sa.

Jag ska sluta grubbla och ta dagen som den kommer.

Filakia


The air is getting hot.

Jag har ta mig tusan sovit, och sovit, och sovit allra näst hela dagen lång.
Men vansinnigt skönt kan ni slå er i backen på att det var!
Är det något jag fortfarande behöver är det sömn banne mig.

Måhända att det är dumt att säga när klockan nu är 03.36 och jag fortfarande är vaken,
men det beror nog allra just på att jag sovit hela dagen och faktiskt är dödstrött just nu.
Det är bara det att jag är lite upp i varv och är alldeles vansinnigt lycklig. Fortfarande.
Precis som jag gillar't!

Vi tog en sväng till Näsåker. Jag, Anders och Oscar.
Där har vi strosat fram och tillbaka, tillbaka och fram på ett cirka.
Måste erkänna att jag inte såg många i mörkret och alla jag såg var för unga. Typ.
Jag åt de bästa vårrullarna jag vet, dom är guld värda!
Men jag måste även erkänna att det inte har samma charm när man bara går
utan mening och kollar på folk, jag var inte ens onykter hör och häpna!
Det har nog mycket med vädret att göra. Det var kallt, grått och ruggigt.
Det har nog mycket att göra med att jag faktiskt inte bodde där i år,
samma stämning kan helt enkelt inte infinna sig tyvärr.
Men sedan har det nog även mycket att göra med att jag börjar bli vuxen.
Believe it or not.
Att gå och hänga bland småglin som slåss är inte alls lika lockande då som nu.
Jag skyller på vädret..

Nu ska jag sova.
Drömma gott och längta lite, för det är jag värd.
När jag nu börjar jobba för övrigt är osäkert,
inte på måndag tror jag. Inte som det ser ut.
Vi får se.

Jag
Du
Vi
Dem
Ska jag kalla det för överlycka?

Vad som gör mig hel.

Jag är helt slut som artist och som privatperson.

Ligger än igen i sängen, har inte gjort något vettigt alls än så länge.
Här stannar jag nog resten av dagen.
Det värsta är att när mörkret faller blir jag så vansinnigt rastlös
om jag legat inne hela dagen och jag vill, bara vill göra något.
Men än så länge trivs jag bra under täcket och stannar här.
Det är varmt och myggfritt, precis så som jag gillar det.

Har haft en av de mysigaste stunderna hittills.
Kan vara en dröm eller möjligtvis verklighet.
Det spelar ingen roll för jag kan känna lyckan i kroppen.
Inget eller ingen få mig att må så bra som jag gör då.
Bara ett eller en, beroende på hur man ser det.
Nu ska jag fortsätta drömma.

Mellan sömn och vakna stunder.

Riktig sanning utan krusidull.



Det är allt jag vill tillägga just nu.

Old habits die hard..

It's just a feeling, let it be.

Jag är uppe och hoppar!
Känner mig utvilad på en konstigt sätt,
samtidigt som jag tror att jag inte kommer kunna sova
är jag fortfarande monstertrött och ögonen kliar av sömn.
Planer har jag inte gjort idag, precis som vanligt.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte ligga i huset
alldeles ensam hela dagen som jag gjorde igår,
det blir så tyst och trist efter ett litet tag. Välbehövande och skönt, sure.
Men, jag kommer på spunk om jag bara stannar inne idag.
Så, jag ska nog göra mig färdig om någon timme och kanske
gå ner en sväng på stan eller så, vi får se.
Det beror på hur pigg jag blir.

Annars ligger jag här i sängen och njuter av livet.
Har drömt vackert inatt och den där känslan av att inte vilja vakna
den är fast i mig. När det man drömt om var så fint
att man inte vill öppna ögonen utan att se var allt slutar.
Verkligheten kan vara precis lika spännande och vacker,
det gäller bara att ta vara på stunderna så är de värda mer än diamanter och guld!

För tänk att leva i en fantasivärld för alltid.

Det lilla extra.

PS.

Jag tycker om att skratta.

Ungefär 6 månader.
Massor med skratt, glädje och värme.
Precis som det ska vara.
Jag blir lycklig bara av tanken.

Det är minnen som gör det.

Watch me pass by.

Kvällen är här.
Det är mörkt ute och sommaren börjar officiellt ta slut.
Egentligen är det vansinne vad fort tiden går.
Jag har nu varit hemma i Sverige i snart ett år,
det längsta på väldigt länge men jag måste säga att jag trivs!
Bättre än väntat och jag är glad över allt just nu.
Känner mig fortfarande trött och sliten.
En del osäker på vad jag bör göra nu, ska jag gå tillbaka och jobba
eller ska jag försöka hitta på något nytt?
Jag trivs så bra på jobbet men
det här är ett tecken på att det är något som inte fungerar.
Helt utmattad.

Har varit fruktansvärt skönt att bara legat i soffan hela dagen
och hela kvällen med för den delen.
Imorgon kan det bli detsamma, eller så kan det bli Urkult.
Vem vet.
Men jag kan säga att när jag stannat hemma när möjligheten
fanns att åka till Näsåker då är jag fan trött.
Och kanske en del vuxen.

Time goes by


Love and garlic.

Nu har jag sovit och ätit, och sovit.
Satte igång någon film och slocknade,
såhär skönt har jag inte haft det på länge.
Sitter fortfarande här nerkrupen i mina sjömansbrallor
under filten och småfryser lite.
På teve är dom kära i varandra och pussas,
alla är så himla kära i varandra.
Det tycker jag är himla bra må ni tro!
Att vara kär kan jag vilja ibland, men inte hela tiden.

Nu har jag ätit såhär mycket vitlök att det till och med
luktar ut genom öronen igen.
Väldigt sexigt. men så fruktansvärt gott!
Det kvittar ändå, för jag är instängd för mig själv ikväll.
Och den enda jag kommer pussa på är cigaretten.

Filakia

Vi gillar inte vin, inte.

Pack och nötter verkar befolka mitt liv allramest.
Men igår hade vi trevligt, nästan helt pack-lösa.
Var ner och betalade hyran, sånt behöver man göra.
Sedan tog vi en fika och jag s-h-o-p-p-a-d-e lite till.
Kläder gör mig glad och glad är bra!
Bjöd moster och Clara på mat, kycklingsallad är bra gott i värmen.
Sedan tog vi oss ner i parken och lyssnade på raggar-rock
väntade in den andra mostra mi och gick ner på jobbet
för att snacka skit och dricka vin.
Det kan vi även lugnt säga att vi lyckades med,
en sisådär säkert 3,5 flaskor drog vi i oss, under lång tid.
Då känns saken helt klart bättre.
Och jag mår prima idag, det gör mig också nöjd.
Vi hade roligt, det är allt som räknas.

Träffade även en fröken som åker till Näsåker ikväll fram och tillbaka.
Jag är allt bra sugen på att haka på, så vi ska höras sedan.
Men det är fler saker planerade, innehållande sprit givetvis.
Jag ska blanda drinkar tills händerna blöder är det tänkt.
Himla skoj i och med att det är historiens kanske godaste,
och allramest somriga. Men inte detsamma utan min vackra vän.
Vädret är dock inte som på rosor direkt, det duggar och är grått.
Till och med lite kallt. Allt jag önskat, fast på fel dag.
Men lika glad är jag för det!

Nu ska jag göra något vett och ta mig ur sängen.

Kalimera

Tidigare inlägg Nyare inlägg