All I want is to rock your soul.
Men idag har jag sovit länge. Länge, länge, länge.
På något sätt känns det okej eftersom det är helg,
men det är bara något jag inbillar mig själv.
Moster Annica ska ha tjejfest ikväll och jag är bjuden.
Funderar på att faktiskt ta mig dig, men jag vet inte om jag orkar.
Känner mig inte speciellt sugen på att gå ut
men jag skulle i och för sig kunna gå hemöver när de beger sig till stan.
Vi får se vad jag bestämmer mig för.
Det är dags att jag rör på fläsket och får något gjort.
Typ ta en rök och duscha.
Men först ska jag slå på hög och bra musik!
Let's go!
Jag ska bli gammal och snygg förresten,
jag måste få något gjort i sluta-röken-grejen.
Mitt i natten-blogg, första på evigheter.
Ja, jag somnade ifrån banne mig allt. Till och med meducin.
Nu har jag dessvärre vaknat och måste slå av allt
och genast blir jag pigg.
Det är ju jävligt korkat!
Inte blir det bättre av att sitta här.
Men jag ville bara berätta att;
livet är underbart!
Och jag är en lyckligt lottat människa som bara väntar på att det goda ska ske.
Kalinixta
All by myself.
Det är också tydligt nu att jag faktiskt inte har många vänner hemma.
När mamma avbokade ikväll gick jag igenom vem jag kunde bjuda ut.
Annica gick bort, hon var i S-vall. Både Anna, Sandra och Jessica jobbar.
Veronica har jag inte pratat med på veckor. Och annars, ja då var det inte många.
Lite skumt men inte så jobbigt faktiskt.
Förresten var jag och bowlade jag idag med fars familj.
Lyckades nu också i nyktert tillstånd kasta klotet bakåt,
precis som på film fast på riktigt. Bowlingproffs kan jag glömma!
Nu ska jag hämta mitt vin.
Ciao!
What the future has in mind.
Imorse kom det lilla monstret hit och kollade på tv,
då var han lugnet själv och ville nästan stanna hemma
när han insåg att jag hade barnkanaler som visade Musse Pigg.
Men vi tog oss ner på stan. Dessvärre glömde jag allt jag skulle göra.
Imorse försökte jag få tag på herr doktor igen, utan framgång igen!
En halvtimmes telefontid är väl jävla korkat egentligen,
den där halvtimmen sprang förbi och det var upptaget ända tills den tog slut!
Tanken var att jag skulle kila in med det idag,
men det glömde jag bort med monstret på halsen.
Han ville nämligen äta lunch på jobbet och där var kockans son Jojje med,
väldigt intressant hur barn kan gå från att vara väldigt blyga till
att bli vildar som varken hör eller ser vad man säger.
Tack och lov att jag inte ska ha barn.
Dom är söta när de sover och när man lämnar tillbaka dem!
Tanken var att vi skulle ut och äta ikväll, mamma och jag, men hon hann bli sjuk.
Stackars tycker jag eftersom hon jobbar själv imorgon.
Men vi har ätit pizza och nu är jag hemma och kollar dåliga fredagsprogram.
Det ska jag fortsätta med, tillsammans med ett glas vin.
Filakia polla!
Peace of mind.
Vad du än säger så är det något vi måste inse.
Det är lätt att bara gnälla och gny när inget går vägen.
Tyvärr är man aldrig riktigt nöjd.
Det finns människor som alltid har det värre.
Som vill vara friska, glada och levande.
Från och med nu ska jag alltid skänka dem en tanke.
Försöka ta var dag för vad den är -
och att den blir vad jag gör den till.
Att välja rätt vägar. Må bra.
Kalinixta
Nu kan jag få dig så lätt.
Jag fick inte tag på en levande själ förutom patienter på vårdcentralen,
så imorgon får jag försöka göra ett nytt försök.
Då ska jag också vara med Hugo. Jag blir glad av bara tanken!
Han är bättre än alla lyckopiller i världen, så vansinnigt söt.
Vad som gått bättre är att jag skaffat kabel och till och med kopplat in den själv.
Lite imponerande om jag får säga det själv!
Så nu har jag ljud till tv-n och jag känner mig redan gladare i sinnet.
Humöret svänger rätt mycket upp-och-ner hela tiden måste jag säga.
Jag har varit arg mycket idag. Och ledsen. Och arg.
Mest är jag nog arg på mig själv.
Men så blev jag arg på mamma också. Det är jag nästan fortfarande.
Men det går över snart.
Imorgon ska jag också bowla med pappas familj.
Det ska bli intressant. Jag är glad att Viktor ska med.
Han är full av kärlek. Älskade lillebror.
Och Anna. Lillasyster.
Ibland kan jag tro att jag är dum i huvudet som gör som jag gör.
Back in the days.
Nu har jag skrattat. Och skrattat. Och skrattat.
Facebook kan vara ett knäppt ställe som erbjuder en hel del knäppa bilder.
På gott och ont.
90-talet var hett. Vi var klädda i vansinnigt snygga kläder, vi hade snygga frisyrer.
Vi var the it-people. Eller?
Jag har alltid varit begåvad med tjockt hår. Även det på gott och ont.
Men hur fan kunde mamma tillåta mig klippa page, var det mode?
Jag ser fan ut som en vandrade trekant på vartenda kort.
Det roliga är att jag såg ut precis som mamma gjorde i håret.
Så himla hett!
All this time.
God morgon!
Det är en vacker dag ute.
Jag försökte ringa herr doktor, det gick inte så bra.
Så jag ska gå ner med papperet till honom istället
och så ska jag fika med Sandra.
Under tiden ska jag lyssna på må-bra-musik som denna.
Tack!
Det här kommer bli bra.
Filakia polla
You gave me love.
Bullarna blev dödligt goda!
Jag har hunnit äta två, så nu måste de bort. Illa kvickt.
För när de är gjorda med saker jag gillar i dem,
då kan jag fan moffa tills det står utanför öronen om jag har otur.
Jag har också hunnit prata en sväng med Julia i Norge.
Hon kommer hem strax efter jag fyller år,
jag längtar redan så mycket att det är lite galet!
För som mitt liv är nu är det knäppt,
jag har nästan inga vänner kvar i stan. Inte gamla i alla fall.
Tur att det finns nya att hitta!
Nog om det. Jag ska plocka ur morotskakan ur ugnen,
äntligen fick jag tag på botten till formen!
Sedan ska jag kolla färdigt på Dreamgirls som
jag försökt sett de senaste 2 veckorna, men inte haft tålamod till.
Filakia polla
När inget går väl.
En vidrig natt rent ut sagt har jag gått igenom,
först kunde jag inte alls somna utan kände mig sådär otrygg och bevakad som innan medicinen.
När jag väl somnade drömde jag mardrömmar och vaknade stup i kvarten.
Därav sov jag länge idag, alldeles för länge!
Jag vet vad jag sa igår om att det går över på en blink när jag väl slagit upp ögonen,
men det gäller bara på villkoren att meducinen har gjort sin verkan.
Mornar som den idag, eller tidig lunchtid kanske jag ska säga, då är det omöjligt.
Allt jag kan göra då är att lägga tillbaka huvudet på kudden och sova tills jag vaknar.
Det är inte utan att det känns lite hopplöst, jag vill ju sova 11 till 8 nu och må bra av det.
Men som min doktor berättat, och som jag vet, är det ju inget mirakelpiller
och de dagar jag sover längre än vad jag tänkt beror på att min kropp behöver det.
Det var ju det där om att börja lyssna på kroppen också.
Jag har i alla fall slängt ihop en ny bulldeg och satsar på att göra några som även jag kommer gilla.
Gjorde även en smet till morotskaka, har philadelphia i kylen jag vill bli av med.
Men när smeten väl var klar och bara skulle hällas över till en form märkte
jag att botten visst är kvar hos mamma sedan hon fick äta upp den förra.
Typiskt dumt.
Nu ska jag kavla deg.
Ciao
En kväll i min takt.
Jag gillar hela rutinen med att jag faktiskt ramlar i säng i tid nu för tiden,
det är skönt att veta att jag vaknar på morgonen och det kvittar hur trött jag är
direkt när jag slår upp ögonen, efter några blink är jag på fötter och riktigt pigg!
Jag har bränt skivor till människor i min närhet och en till jobbet,
jag måste ha bra musik att jobba till nu när jag äntligen är på väg tillbaka.
Har inte lyssnat mycket på videon nedan,
däremot har jag lyssnat mycket på ett band som min vän Anna i England skickade.
Bara en låt förvisso. Att det sedan är en grymt bra låt gör det hela bättre.
Den gamla slängdängan Basket Case är vidunderligt bra i alla olika versioner.
Dessvärre hittar jag inte just den här på YouTube, så jag kan inte dela med mig.
Det är mycket fram och tillbaka. Mest fram.
Vad jag kom fram till idag är jag dock inte säker på.
Men det lät som något bra. Om en bild. Om mig själv.
Imorgon är det jag som ringer in schemat till doktorn strax efter åtta!
Kalinixta
Untouched.
Precis vad jag kallade Angelica när hon inte längre höll koll på nyaste musiken
och jag fick lära henne vad man skulle lyssna och inte lyssna på.
Det slutade alltid med att hon gillade det jag tröttnat på sedan länge.
Just så känner jag mig. Men det kvittar. För jag gillar den här låten.
Skarpt dessutom!
"Don't even talk about the consequence
'Cause right now your the only thing that's making any sense to me
And I don't give a damn what they say or what they think
Think 'cause your the only one who's on my mind
I'll never ever let you leave me
I'll try to stop time forever
Never want to hear you say goodbye
Goodbye
Bye"
Nu ska jag nog må lite dåligt.
Aldrig mer ska jag äta mig för mätt!
Filakia polla
Hole in your head.
Började morgonen med att baka tårta, så jag blev av med sakerna i kylen!
Tog mig sedan ner till stan med hjälp av Jessica,
så nu är alla bakverk borta. En lättnad då det inte blir gammalt och står och skräpar.
Jag oroar mig inte för att äta av det, jag glömmer helt och hållet bort det
och så tröttnar jag rätt mycket på allt sött när jag stått och gjort det själv.
Väntade snällt till mamma slutade halv 6 och hämtade ett par stavar till Ellen
som hon bett mig göra eftersom hon själv aldrig skulle hinna.
Jag lovar och svär att barn kan vara en börda,
och med det menar jag inte att jag på något sätt var bättre.
Men att sluta, stressa för att hinna skjutsa ungen till träning och sedan
knappt ens hinna handla för att träningen är slut och att dom ska slippa vänta.
Jag kom med andra ord hem sent och åt mat ännu senare.
Nu har jag däremot ätit hemmagjorda hamburgare så jag ser ut som en korv.
Mat är min last.
Tack och lov att jag börjar jobba nästa vecka,
som det är nu känner jag kilona smälla sig på av meducinen och ingen motion.
Jag är lat!
Ikväll gillar jag.
Denna, just denna.
Nu är bullarna färdiga och det är dags för mig att säga god natt.
Kalinixta
En bit in i söndagen.
Är hemma hos mamma och kollar på dåliga söndagsprogram.
Har blivit bjuden på mat och snart ska jag svulla äppelkaka.
På tal om det måste jag baka upp mina ingredienser hemma i kylen strax.
Förmodligen imorgon.
Nu ska jag ta en meducinkur och sjunga med programmet på 3an.
Det kan nog hända att jag somnar här också.
Vi säger så.
Filakia
Ska jag behöva stanna hemma så fort det blir mörkt nu?
Läste just en artikel från vår lokala tidning på nätet.
Egentligen är jag inte förvånad när jag läser att
7 personer omhändertagits för fylla och
att en 20-årig man blivit attackerad och misshandlad av 3 andra män.
Det är vardagsmat här i vår lilla stad och tragiskt nog har jag
tillsammans med många andra på något sätt accepterat det.
Visst tycker jag fortfarande att det är förjävla dåligt och framförallt omoget
att puckla på varandra så fort man hamnar i en dispyt om allt från himmel till jord.
Men vad som upprör mig något så vansinnigt just nu är inte det.
Jag har alltid, av något outgrundlig anledning, varit väldigt mörkrädd.
En period av min sjukskrivning var det extremt och jag kunde inte sova med lampan släckt.
Det har nu blivit bättre och så länge jag är inomhus är det inte så illa.
Men däremot ute, om kvällarna känner jag mig väldigt otrygg.
En av de värsta saker jag vet är att gå vägen från stan hem till mig när det blivit mörkt,
för utan att jag vet varför är just den obehagligaste sträckan av vägen ofta helt nersläckt
och jag kan ärligt erkänna att jag går förberedd för vad som kan hända.
Det är just det som gör mig förbannad. Varför ska jag egentligen behöva vara rädd?
Och när jag nu läser i tidningen att en ung kvinna i min ålder blivit attackerad av 4-5 män
som slitit i hennes kläder och gjort allt det där jag varje kväll oroar mig för.
Som tur var hann en annan kvinna med barnvagn komma gåendes så att dessa män
blev rädda och sprang iväg.
Det var något som förmodligen räddade livet på den attackerade kvinnan,
jag säger inte att de skulle ha tagit hennes liv rent fysiskt.
Men att de skulle ha tagit hennes psykiska liv och hennes tillit till män det är jag helt övertygad om!
Nu kan jag inte annat än att hålla tummarna för att polisen har tillräckliga resurser
att de kan finna dessa unga män och kan ställa dem till svars för sin extremt äckliga handling.
Jag blir ursinnig när jag tänker på att det finns så många kvinnor som jag,
som är otrygga ensamma om kvällarna.
Det är verkligen inte rätt, vi borde kunna få gå ut efter solen gått ner utan att hoppa av minsta lilla ljud.
Det mest tragiska är att när man som jag, bor i en liten stad i Norrland,
tar för givet att just precis sånt här bara händer någon annanstans.
Verkligheten kommer som ett slag i magen!
Nu kommer jag vara ännu mer förberedd varje kväll
och jag kommer vara miljoners gånger mer rädd!
I think you're a bunch of bastards.
Aldrig sover jag mer än nu.
Föregående kväll var trevlig.
Jag var såklart sen som vanligt och uppe hos Sara vid halv åttasnåret.
Där var det redan full fart med människor, sång och skratt.
Alla hade tydligen tänkt som jag och ätit något innan vi åkte dit,
så den säkert jättegoda smörgåstårtan blev det inte mycket av.
Nu har nog fröknarna Sundberg med mor och kanske far
en hel del att äta upp idag!
På tal om mat ska jag nog åka upp till mamma och slänga ihop något åt dem.
Jag sov extremt länge idag, vilket jag tippar är något slags bakslag från meducinen.
Den har lärt mig att sova så många timmar jag verkligen behöver,
så när jag inte tar den som kvällar som igår, så straffar synden sig själv.
Jag sover för bövelen bort hela dagen då! Kan förvisso ha lite med den där ginen också.
Gin är farligt!
En annan sak om mat är att jag kom på mig själv att nu har det gått lite långt.
När jag börjar lägga upp recept här, då är jag nog sjutton illa ute!
Nu ska jag se en film och tappa bort den här dagen ännu mer.
Filakia polla
På förfrågan.
det funkar alltid för mig men jag tar inte ansvar för hur det smakar i andras munnar.
Du behöver:
175 C
1 paket jäst
1 msk socker
1 ½ koppar vatten (Tänk gammeldagsa kaffekoppar)
2 msk salt
4 koppar vetemjöl
1 msk olivolja
1. Blanda jästen och sockret i en liten bunke,
tillsätt sedan en halv kopp av det varma vattnet och låt stå under 10 minuter för att lösas upp.
2. Lös upp saltet i resten av det varma vattnet.
Det kan hända att du behöver lite mer eller mindre vatten beroende på vad för sorts vetemjöl du använder.
3. Häll upp vetemjölet i en annan, större bunke och forma mjölet till en "brunn"
där du sedan häller i den upplösta jästen och saltvattnet.
4. Arbeta till en deg med händerna. Bearbeta och knåda degen i skålen ca 10-15 min eller tills den är helt len.
5. Häll olivoljan över degen och knåda igen till all olja har absorberats.
6. Täck degen med en handduk och ställ den på ett normaltempererat ställe för att jäsa till dubbla storleken (ca 1-2 timmar), arbeta degen igen efter det och knåda i några minuter.
7. Värm ugnen till 175 grader.
8. Skär degen i bitar. Storleken bestämmer du själv beroende på hur stora bröd du vill ha. Normalstora bröd görs dock av degbitar stora som ägg.
9. Forma bitarna till bollar med händer och kavla ut dem på en lätt mjölad yta. De ska vara ungefär en halvcentimeter tjocka.
10. Olja ett bakplåtspapper lite och lägg 2-3 pitabröd på var plåt. Grädda längst ner i ugnen 2-3 minuter på var sida.
Om du hellre vill ha pitabröd som kan fyllas måste du grädda dem längre.
LYCKA TILL OCH SMAKLIG MÅLTID!
En tid att passa.
vi drack vin här hemma och sprang sedan en sväng på stan.
Där var det dåligt med människor och svängen blev inte lång.
Anna hade med sig presenter i form av Hänt Extra, Digestivechoklad och chips.
Hon försökte göda mig kvinnan! Men gott är bra, och det lever jag för.
Nu håller jag på att försöka få någon ordning på kvällen,
eller snarare min outfit.
Ska snart bege mig hem till mor och fixa present och göra mig redo för en ny kväll.
Om de är riktigt snälla kan det hända att jag bjuder på ginhitõs som tack för skjutsen!
Nog av mig för idag.
Jag har en tid att passa.
Filakia polla
Ha en trevlig lördagskväll!
Viva la 80's.
förutom leggings och knalliga färger.
Nu ska jag ta ett glas vin medan jag väntar på Anna och lyssnar på grym musik.
Skål för det.
Ciao!