Äntligen fredag.
Äntligen fredag!
Som jag längtat efter denna helg av någon anledning.
Kan ha att göra med imorgon när det är firande för Sara
och då det blir som en fest förr i tiden nästan.
Människor som är hemma igen, då det bara är skratt och skoj.
Jag ser fram mot det, det är allt jag egentligen behöver säga.
Hela dagen har jag lallat omkring på stan.
Försökte hitta ett par skor men det var ju tydligen inte meningen.
Tanken var också att jag skulle köpa en present åt Sara,
men även det sprack.
Så nu får jag ta mitt sista-minuten-paket och ge bort till ännu en person.
Angående pitabrödet hittar jag inte receptet.
Jag ska kolla en gång till i röran bland alla papper och återkommer strax.
Men allra först måste jag dammsuga!
Filakia polla
Sa du någonting?
Bokstavligen.
Gjorde ett kvickt ryck då jag diskade sista disken
och försökte kleta på krämen på kakan.
Resultatet blev sådär.
Nyss tog jag min meducin och smällde i mig ett kvarts kilo jordgubbar.
Bara sådär. Men de smakade gott! Svenska på köpet.
Kom på att om jag nu ska få craving av meducinen
ska jag se till att få cravings på nyttiga saker.
Så som jordgubbar, äpplen och annat gott.
Jennie pratas med mig och försöker övertala mig att åka och hälsa på Emelie.
Måste erkänna att det känns himla lockande,
jag har ju inte kommit iväg på mina utlandsresor som jag planerat ännu!
Det är ju det där med pengar.
Men jag ska räkna lite på det hela och se vad som sägs.
Jag har ju dessutom massor med sommarkläder som inte fått användas..
Stopp. Rewind. Play.
Allt som saknas är att smeta ut lite glasyr och att någon kommer och äter upp den!
Jag snodde ihop en god pastasås som jag ätit till middag dessutom
och klockan har inte ens slagit halv 6!
Egentligen borde jag ta mig ut någonstans, om så bara för att få lite luft.
Vi får se hur det blir med det, jag ska försöka övertala mamma att åka och handla.
Med allt jag ska handla kommer jag aldrig orka bära det hela vägen hem tyvärr,
annars hade en promenad till affären suttit som smort!
Av någon anledning är jag dock helt matt,
typiskt när det kändes som en bra dag just när jag slog upp ögonen.
Jag ser fram till helgen, framförallt fredag.
Tanken gör mig lycklig och det kan vara det bästa av allt!
Varje stund vi får är vad som är viktigast av allt.
Filakia polla
Det var en sådan dag.
Jag tog tid på mig att bli redo, en lång dusch och allt annat jag behövde.
Mosters man kom hem igår och därav behövde jag inte följa med och vaccinera kissemisserna,
Sandra hade ännu inte tvättat när vi hördes av på sena förmiddagen och jag var inte klar i vilket fall.
Jag har dock lyckats paja nätverkskabeln så nu ligger den och flippar fram och tillbaka,
det är nog dags att investera i en längre sladd framförallt, allrahelst kanske trådlöst till och med!
Dessutom borde jag köpa den där kabeln jag behöver för att få ljud på tv-n,
men tekniska saker är inget som får känslorna att hoppa vilt fram och tillbaka.
Hellre snubblar jag på sladden och trixar fram och tillbaka medan jag köper kläder!
Nu ska jag börja baka den där morotskakan,
blev även himla sugen på att testa nya recept jag hittat när jag kikat omkring.
Har mamma lust att handla hem lite saker kommer min bunker vara full av godsaker inom kort!
Nu kör jag.
Filakia
Med karaktär som en 2-åring.
Jag har gjort det igen, sovit alldeles för länge än vad som är riktigt bra.
Men jag har mina teorier om varför, så därför ska jag följa min plan ikväll.
Jag har en plan!
Har just ätit min powerfrukost som är så vansinnigt god att jag blir glad att jag kommit på den!
Den må vara rätt onyttigt ibland, som idag när jag åt vitt bröd,
men så himla god att den faktiskt är värd det! För alla frön jag häller i youghurten gör rätt för brödet.
Nu ska jag slå på Melissa Horn på högsta volym igen och sedan kila in i duschen.
Hörde prat om att jag skulle hjälpa moster med vaccination av katter,
men nu vet jag inte om det längre behövs. Vi får se, vi får se.
Annars kilar jag nog ner en sväng på stan, som vanligt. Sandra hann kanske med en fika.
Det är det som är så spännande,
man vet aldrig vad som händer!
Filakia polla
En tisdag med mersmak.
Vilken dag va.
För det första tog jag mig inte ur sängen imorse,
spelade ingen roll att jag ställt väckaren och dessutom ställt in mig själv på att ta mig upp.
Jag kom banne mig inte ur sängen!
Fick snooza fram två timmar och även då tog det jävlar i mig emot.
Har haltat omkring som en gammal räv hela dagen och vänster arm kunde jag inte lyfta,
i-landsproblem till tusen för ryggen hade låst sig i ryggläge kan jag tro och gjorde därför grisont.
Ibland önskar jag att jag hade en egen liten tomte-nisse som kunde hoppa på den,
bara för att få den utknäckt när det gamla "vrid-dig-om-allt-du-kan"-tricket inte hjälper.
Jag hann i alla fall till herr doktor i god tid och mina planer gick inte i lås!
Han tillät mig inte börja jobba riktigt än utan jag blir sjukskriven i 9 dagar mer,
vilket egentligen inte är någon fara på taket.
När han också förklarade varför förstod jag lite bättre,
för hellre komma tillbaka med en fallskärm i ryggen än ett tunt spindelnät.
Så mina vänner, efter den sista september är det nog jag som börjar på halvtid igen.
Jag måste erkänna att det är skräckblandad förtjusning på något vis.
Ikväll har jag myst med Sandra som lagat god laxpasta åt mig.
Vi hyrde även "Flyga Drake" som var väl värd sina pengar och som säkert tåls att se igen!
Nu är jag riktigt trött och jag gillar det.
Kommer sova som en prinsessa inatt och jag längtar tills i helgen!
Det blir nästan som förr i tiden på något vis, om än bara för en kväll, fast ändå inte.
Kalinixta
Latmasken kan äta upp mig.
ingenting bakade jag minsann.
Jag saknade all olja utan smak av oliv hemma
så vad jag än tänkt göra med min nya elvisp får vänta tills imorgon!
Istället kollade jag färdigt på SATC-filmen jag grät en skvätt.
Den är sorglig i vissa bitar och det är egentligen sorgligt att bara
tänka på att det är slut nu, nu kommer inget mer N.Y att förtrolla vardagen.
Dessutom önskar jag att vardagen vore precis som deras ibland,
en guldkant på var eviga dag nästan.
Eller kanske är det att ha tre riktigt nära vänner runtom sig när
allt händer, vad som än händer, som lockar.
Nu ska jag läsa lite och somna gott.
Imorgon är det jag som kliver upp när väckaren ringer första gången minsann!
Kalinixta
When worst come to worst.
Fram och åter på stan ungefär.
Det har varit min måndag.
Spenderade lång tid där nere,
först för att fika med Anna och sedan hängde jag mest.
Har införskaffat skurhink och elvisp.
Sedan jag kom hem har jag lagat mat,
kyckling och ris kan vara en av de godaste saker jag vet!
Jag har städat i den äckliga duschen och torkat golven.
Nu ska jag leta reda på morots-kake receptet och baka en liten sväng.
Jag måste försöka fördriva tiden på något vis såhär en måndag.
Imorgon ska jag bege mig till läkaren igen,
då ska han få veta att mina medicin verkligen hjälpt
och att jag vill testa att börja jobba!
Vi får se vad han säger, men jag hoppas på det bästa.
Måste lägga på ett kol om jag ska bli färdig med baket innan jag somnar!
Filakia
Monday morning.
Jag måste börja ställa väckaren!
Idag vaknade jag såhär omänskligt segt igen,
men tanke på att jag somnade strax innan 12 igår.
Har just ätit frukost. Det är faktiskt bland det godaste som finns,
så länge man orkar göra det first thing på morgonen när man vaknar.
Annars är jag en sån som drar på det i evigheter och helt plötsligt
passar det bättre att äta lunch än frukost, så jag vispar ihop något sånt istället.
Har inte planerat något inför idag men jag tänkte nog bege mig ner på stan,
det har varit prat om någon fika men det viktigaste är att handla lite mat.
Jag behöver annat än grönsaker, toapapper och konserver som var det jag
köpte på ett ungefär igår, när jag också konstaterade att Konsum är dyrast av alla!
Mina två små kassar med nästan ingenting i, absolut inget jättedyrt, för 400:-.
Nog om det.
Jag ska slå på Melissa så hon får förtrolla mig igen,
och så ska jag göra mig färdig för en ny dag.
Filakia
Me and my ladies.
Eftersom boxen lämnades hemma får jag se filmen jag laddat hem,
som för övrigt är den enda film jag skulle känna vara värd att se på bio.
Mina cravings blir galna av medicinen av någon anledning,
så mamma gav mig ostkrokar jag säkert kommer smälla i mig nu.
Jag måste börja jobba, läs röra på mig, snart.
Kalinixta
Långa nätter.
idag var ännu en dag då det bara var fruktansvärt skönt.
All ensamhet jag haft kvittar dagar som den här,
nu när jag sitter här och dricker en kopp te
medan jag lyssnar på Melissa, då är ensamhet det vackraste som finns.
Hon har förtrollat mig med musiken,
det var längesedan jag blev så nykär i musik.
Men jag älskar just den här känslan!
Söndagar är fortfarande komplicerade,
eller kanske framförallt ensamma.
Det spelar ingen roll vad resten av helgen består av,
söndagar är ensamma.
Just idag har jag inte tänkt på den sortens ensamhet,
jag har varit förälskad i musiken jag lyssnar på.
Men annars.
Kom just på att jag glömde SATC-boxen hemma igen,
det var ju himla typiskt.
Jag ska lyssna på skivan om och om tills jag blir trött.
Filakia
Mata mig.
Jag fick skjuts av Peter för att handla mat,
det väger annars ton att bära från vilken affär som helst hem till mig.
När jag var klar fick jag följa med till huset för middag.
Gott och så himla mycket bättre än att laga got mat till sig själv.
Själva lagningen tycker jag bara bra om,
men det är det där om att äta ensam jag inte riktigt får grepp om.
Hela vitsen med att äta god mat är att äta den med någon,
annars kvittar det vad jag äter. Då skulle jag kunna leva på mackor för evigt.
Hur som haver har jag ätit, med sällskap.
En tvätt i tvättmaskinen och sedan ska jag nog bege mig hem igen.
Det är dags för meducin snart, och en bra film kanske.
Don't you just hate sundays?
You and I both.
Det var trevligt.
Mycket mer finns inte att säga om det hela.
I övrigt har jag sovit bort halva dagen, men det kvittar.
Jag mår toppen men känner mig mest sugen på att stanna inne,
Björn ska ha fest och vill ha mig dit bort.
Jag måste nog vara elak och hoppa av den idén.
Kollar på en favorit - My Big Fat Greek Wedding.
När jag ser dem vill jag också bli dödskär, bara sådär.
Det kommer inte på fråga.
Filakia polla
Pappa har gift sig.
Idag fick jag äntligen in bilderna i datorn.
Inte för att det var mycket och speciellt,
mest för att mamma tjatat om kameran sedan jag lånade den.
Hon har för övrigt stickat färdigt mina två superfina mössor idag.
Trots att jag blev sur att hon väckte mig imorse, klockan typ innan 8(!)
så gjorde mössorna, äppelpajen och brödet hon lämnade mig glad.
Just for the record.
En bild på min far med fru.
Time passed us by.
Jag gratulerade Jessica igår,
hjälpte till att baka tårta och sedan blev jag kvar halva natten.
Idag snärtade jag ner på stan i god tid, tyckte jag,
för att möta upp Anna på en fika.
Som vanligt är jag senast när det gäller tid,
aldrig har jag kläder som passar eller skor som hör till.
Typ a - i-landsproblem.
Vi hann med vår fika och kolla läget om vad som händer.
Fick till och med mig en fin liten kjol hem, till superbilligt pris!
Frågan är ju nu om jag kommer använda den,
men det var ju inte så jag kastade alla mina pengar i sjön i så fall.
Ett försök till att få med den ut och svänga mina lurviga ska göras redan ikväll.
Skulle ha träffat Sandra sent på eftermiddagen för fika,
men hon var tvungen att jobba hela kvällen.
Istället ska jag nog träffas med Jessica och försöka dricka upp mitt vin som snart surnar.
Och efter det får vi se vart vinet tar mig, på ett ungefär.
Jag hoppas ni får en trevlig kväll.
Och att mamma och Biggan får en trevlig helg i fjällen!
Filakia polla
Gratulationer.
GRATTIS CLARA & JESSICA!
Så, då var det gjort.
Idag blir jag bjuden på mer födelsedagsfika.
(Jag känner hur de extra kilona ploppar upp överallt!)
Måste försöka hinna köpa en present åt kockan också.
Men det blir nästan svårare än till 12-åringen minsann!
Ska göra mig redo och bege mig ner till jobbet för att bli
färdig med papperen, jag blir helt galet irriterad på sånt där.
Sedan ska jag förbi mamma och plocka upp en sladd,
köpa en present och lite mat möjligtvis.
Så rolig kommer min torsdag i september vara.
Men, det är de tråkiga stunderna man ska ta vara på,
annars uppskattar man inte de underbara.
Så, vi hörs på ett tag.
Filakia polla
Another day in my life.
Gick säkert upp en sjuttifem kilo av alla kakor,
glass, maränger, grädde, tårta och kex.
You name it, i ate it. Faktiskt helt sant!
Försökte skriva i försäkringskassepapperen, galenskap!
Trots att jag hade hjälp av min mor som faktiskt jobbat där
var det helt galet komplicerat och hälften av papperet blev knas.
Var därför tvungen att åka ner på jobbet och försöka lösa det hela,
men jag får vänta tills imorgon istället och fixa det på dagen. Illa kvickt.
Jag klarar som sagt inte livet utan pengar, det är inte för mig.
Nu har jag varit hemma ett tag,
har slagit på ännu en lättkikad film så jag kan somna gott.
Syster försvann på vägen, hon var tvungen att möta mig då halva stan var nersläckt.
Min mörkerrädsla är inte att leka med och jag blir förbannad när det är så mörkt.
Fan, det är ju mitt i hösten då måste gatulysena vara på.
I alla fulla fall väntar jag på att syster ska komma hem
och inatt får hon minsann bädda själv, jag orkar inte.
Nu ska jag nog äta lite något onyttigt, jag är konstant sugen på något.
Jävla meducin! Det står faktiskt i biverkningarna.
Varför kan det aldrig vara bra biverkningar kan jag fundera på?
Kalinixta
Du gör mig lycklig, tack!
Fram och tillbaka.
Snärtade ner på stan och fixade med Claras present, det var ut och in kan jag lova kära vänner.
Hade jag stannat alltför länge inne på klädaffären hade jag fått panik och köpt upp alla pengar
på onödiga saker som kläder i mängder, för pengar som jag inte ens äger nu i stort sett.
Min dyra drift och sjukskrivningen går som inte riktigt hand i hand.
I alla fulla fall gick jag ner för att röka med Jessica och pratade sedan strunt med henne
medan jag väntade på att hon skulle sluta så vi fick gå och ta en riktig kaffe på ett riktigt café.
Har nu lagat mat och känner mig som en lill-mamma till min syster.
Hon äter riktigt och jag blir lite stolt! Kanske är jag inte 18 i huvudet ändå.
Resten av kvällen kommer nog bli hemma hos Annica där vi ska fika och fira Clara.
Jag är sugen på något sött så det passar himla bra!
Annars har jag inget att säga - såhär intressant är mitt liv just nu.
Fika, middag och sömn.
But hey, if that what makes me well again im alright with it.
Filakia
Jag är i chock!
Kan inte minnas att det tog så lång tid och så mycket ljud att bli färdig för skolan.
Men det var flera år sedan nu så jag minns väl inte så noga.
Just det också. Flera år sedan, vi blir bara äldre.
Ursäkta, men jag är i chock. Ska snart komma fram till vad jag vill säga.
Vaknade och tänkte att det här kommer bli en bra dag, det känner jag!
Slog på datorn, gick in på facebook-träsket där jag vanligtvis hamnar
och en på av de första stories jag läser står det såhär:
"Lina is listed as married to X. Lina has made a lifetime commitment to X and is now married. 8:42am - Comment"VA?! Jag förstår ingenting givetvis. Lina, min älskade Lina som var en av mina livbojar i Malung.
Som vi skrattat, gråtit och levt loppan tillsammans. Lagat mat, kollat på film och bara varit.
Hon är gift. Lina som var den mest ansvarsfulla person jag mött i min ålder just då.
Som följde med till Grekland och skötte sig bäst av oss alla men
som jag sorgligt nog inte pratat med så mycket sedan dess.
Hon kom hem till Sverige och skaffade sig en karl. Flyttade till Örebro och har bott där sedan dess.
Jag kom hem till Sverige och säsongade runt i flera år till. Kanske är det just det.
Under mina år på säsonger har mitt liv som stått stilla, allt har varit detsamma på ett eller annat vis
medan för människor hemma har allt flutit på i vanlig takt och åren gått som de bör.
Jag har kanske varit kvar i 18-årsåldern tills för bara en stund sedan.
Det kom som ett slag i magen nu på morgonen - Lina har gift sig! Vi blir bara äldre och äldre.
Jag är så glad för hennes skull. Ingen tvekan om den saken.
Men nu känns det helt plötsligt som en konstig dag fast på ett bra sätt,
jag vaknade med att hamna i chocktillstånd. Himla knasigt.
Jag önskar Lina och herr Malmi all lycka i framtiden!
Och att ni får ett långt och kärleksfullt liv tillsammans.
Du var mitt ljus i mörkret så länge,
tack för att du funnits där för mig!
Nu är det natten.
Jag ska nog poppa mig lite popcorn och slå på en film.
Måste nästan ringa syster också, jag törs inte sova med dörren öppen inte,
så pass mörkrädd har jag blivit sedan sjukskrivningen.
Det får bli en high school film!
Jag har inte mycket att säga idag.
Förutom att jag saknar lika mycket idag som igår.
En del mer än andra.
Mycket mer.
Och imorgon får jag födelsedagsfika!
Kalinixta