When the whole world just falls apart.
Ena med Anna tidigt under dagen då vi mest bara surrade strunt och kollade på folk.
Men det var himla trevligt och något jag gärna gör om.
Den andra med Jessica när jag surrade ännu mer strunt och kollade på mer folk.
Sedan handlade jag mat för miljoners miljoner och märkte att min begåvning att bränna pengar
handlar minst lika mycket om nödvändiga saker som onödiga.
Något jag befarat väldigt länge.
Jag hann även med att få ett väldigt mystiskt samtal. Eller konstigt kanske är rätt ord.
Hur som haver är det inget jag förstod mig på och därav tänker jag inte mer på det.
Min lillasyster ska bo här i någon dag så vi har ätit middag och sedan försvann hon.
Inte helt oväntat i och med hennes ålder.
Det är skönt med lite sällskap!
Filakia
Burn it up.
Jag måste bara tillägga att bunkern inte är densamma längre.
Värmen är på, halleluja!
Nu är det mysig och hemkär igen.
Annat var det kalla sommarnätter.
Tack!
Det tar något litet för att uppskatta stort.
Inte förrän hela dagar spenderats uppe i huset på berget,
framförallt med alla i resten av familjen hemma.
Nej, inte förrän då kan jag verklighen uppskatta att komma hem!
Idag har jag fördrivit tiden med att göra, absolut ingenting!
Därför har jag städat lite sedan jag kom hem hit och så bäddade jag rent.
Det finns inte mycket bättre än en renbäddad säng på kvällen.
Nu ska jag ta min meducinkur för dagen och så ska jag nog gå en liten sväng.
Bara för att man blir så mycket tröttare då!
Jag har visst blivit pedant på äldre dar.
Det känns som ett hån mot den jag en gång var!
Filakia polla
Du gör mig gott.
Igår var döden för mig, jag vaknade med en öken i munnen flera gånger om.
Så går det när man tar med sig mor och låtsasfar ut för en svängom på stan.
Vinprovningen var hur trevlig som helst, damen som höll i det hela var också väldigt trevlig.
Vi fick god mat och gott sällskap. Allt var bara gott!
Det tog slut fort dock och i och med att jag har erfarenhet om att krogen inte är rolig för tidigt
så satt vi så länge vi bara kunde kvar på jobbet innan vi gick dit. Så länge att jag hann bli less.
Och viktigare, så länge att vi hann pimpla fyra vinflaskor och två kaffedrinkar. På 3 personer.
Mamma och Peter blev även bjudna på raki, medan jag hoppade då jag vet hur det ställer till det!
Som sagt var allt gott i lördags och det kändes igår. Då världen var mindre god.
Men det var värt det!
Jag hängde mest i sängen igår innan jag åkte hem till mamma på berget som var minst lika dålig.
Sen skulle hon baka upp alla äpplen som plockats av trädet, medan jag fortsatte att bara hänga.
Åt meducin och hade somnat långt innan klockan slog 10.
Därav vaknade jag flera gånger i natt, typ klockan fem då jag var redo för en ny dag.
Men jag tvingade mig själv att somna om och vaknade 10 minuter senare av att mina tår åts upp av kissekattan.
Nu ska jag nog snooza ett tag till och sedan blir jag nog kvar här hela dagen.
Jag har lovat att laga middag till dem alla idag.
Vad säger framtiden?
En guldkant i tillvaron.
Snarare från dvd-n jag fick på köpet.
Vi hade inte tillräckligt med sladdar igår så tv-ljudet funkar inte riktigt ännu.
Det kvittar för jag har ljud!
Och det var en extrem lättnad att felet faktiskt var vad vi trott.
Skulle kännas sjukt onödigt om Peter köpte högtalare till mig igår
och så satt felet faktiskt i tv-n. Men nu funkar allt och jag är glad!
Björn kommer fixa resten inom kort och han är min ängel just nu.
Har städat ihop lite hemma i lägenheten och poppat musik till tusen från
mp3-spelaren som smart nog kan stoppas in i dvd-n.
Sandra kommer och dricker ett glas vin ikväll innan vi ska bege oss och äta.
En riktig fredag a´la myskväll. Det är sånt som ger vardagen en guldkant.
Lovely!
Känner mig på topp. Humöret är bättre än på mycket länge och jag tror att medicinen hjälpt.
Tillsammans med pussar och kramar från mina söta kusiner.
Jag gillar att vara glad!
Smile like you mean it.
Baby, when you're gone.
Ganska mycket hann jag med och det känns bra!
Nu är det bara mina papper till försäkringskassan som ska fyllas i och skickas in.
Men det ska mamma hjälpa till med minsann så det får vänta tills imorgon åtminstone.
Sedan drog vi en fika jag och Sandra och det inhandlades ljud till min tv
som Björn nu är snäll och hjälper mig att koppla in.
Eller ja, han gör det och jag tittar på för jag hajar noll!
Imorgon ska jag äta middag ute på krog och mysa.
Lika samma på lördag igen när vi ska på provningen,
Peter fick plats så vi går alla tre tillsammans.
Mysigt!
Tack för mig. Nu ska jag försöka hjälpa Björn.
Lite åtminstone.
Kalinixta
And I like it.
Bruttan har gjort en grym skiva som går om-om-och-om igen just nu.
Vissa låtar ger minnen som inte hör ihop alls,
men vem bryr sig. För det är just sånt musik är bra på.
Dags att bli färdig för stan.
Ciao!
When all you can do is nothing.
Som det ser ut kan jag och mamma möjligtvis gå på vin- och chokladprovning i helgen.
Det kommer blir mycket trevligt om hon bestämmer sig för att hissa idén,
sist vi hade en vinprovning var på hennes 40-årsdag och oss emellan kan jag
berätta att det fanns inte många rätt i mitt protokoll.
Jag hade fel ljus, fel på halsen och allt annat man kan skylla på. Det känns bra då.
Nu ska jag fortsätta kolla på Semi-Pro.
Björn har sagt att filmen är det roligaste på länge,
antingen är min humor torr idag eller så håller jag helt enkelt inte med.
I eftermiddag ska det fikas med Sandra på stan, och så måste jag fylla i papper i massor!
Känner mig mer upp än på länge.
Igår fick jag lära mig mycket,
det var det trevligaste jag gjort på länge och sådant tycker jag om.
Tack!
Filakia polla
När allt går iväg.
Jag gjorde ett tappert försök att komma i kontakt med familjen,
både på grund av att låna mammas bil och för att försöka lösa problem inget-ljud-i-tv-n
men jag fick inte tag på någon uppe på berget.
Istället bakade jag en kladdkaka som jag ska bjuda någon snäll människa på
och så lagade jag mig lite middag.
Det är roligt att laga mat, no doubt about it, men det är trist att laga något gott som man sedan
måste äta alldeles ensam.
Förr gick det med tv-n, men idag hade jag inte ens den. Jag ska skaffa mig en hobby, eller ett djur!
Resten av kvällen hängde jag hos Björn på Tallin.
Vi såg en film och jag minns ärligt inte så mycket för efter ungefär en halvtimme
slog mitt piller till och jag blev helt seg i skallen.
Därför är jag nu hemma och ska sova. På pricken nu.
Kalinixta
Förbannades sen.
Ibland får de en att skratta, kanske gråta eller som nu: bli förbannad!
I min familj lider alla av olika saker. Så som det är vilken familj som helst, i och med att alla har egna viljor.
Mina småsystrar kan driva mig till vansinne.
När en tioåring är uppkäftig utan någon som helst respekt dröjer det inte länge innan jag-ska-döda-dig-sidan sätter in.
Eller när sjuttonåringen kastar ur sig det ena värre än det andra om människor, allrahelst när det gäller familjen, för att få sin vilja fram och utan att det spelar roll om någon blir sårad. Bara hon får som hon vill. Då blir jag jävla arg också!
Men, och det här är ett stort men! De som gör mig allra elakast är min mor och styvfar.
De är experternas experter på att skjuta saker framåt i tiden. Det spelar egentligen inte någon roll hur stort eller litet det är. Huvudsaken de kan skjuta vad det nu gäller framåt i tiden så blir det nöjda, lite så känns det alltid. Allrahelst när de skjuter så långt fram i tiden så att de glömmer bort det helt och hållet och på köpet får oss att glömma vad det nu var.
Visst har det att göra med att vi är barnen som vill ha sin vilja fram hursom, närsom.
Det hör till med att vara någons barn, man släpper aldrig den där tjuriga sidan som sätter i när man inte får som man vill.
Men i just detta fall har jag rätt. Tycker jag.
Mitt körkort har varit på gång länge, men jag har alltid lagt det på is.
Nu däremot brinner det, för lämpen går ut innan 2009 och det vill säga att det blir himla bökigt att ta en ny.
Därför var jag igår in till min mamma och bad om att få låna hennes bil, men det gick inte.
Ännu mer stressigt känns det när jag faktiskt inte kan köra bil och därför inte vill köra mitt på dagen
- och sedan absolut inte kan köra efter klockan 8 då jag tar min meducin.
För ett tag sedan ringde jag henne och frågade vad hon tänkte göra ikväll.
Gå ut och gå med Biggan blev svaret, vilket betyder att hon tar sin bil upp på andra sidan stan.
När jag frågade om det var vad hon tänkt göra svarade hon ja och undrade varför jag ville veta.
För att jag behöver låna din bil.
Inget av detta gjorde mig arg. Däremot vad hon sa sedan:
- Kan vi inte ta det här sen?
SEN!
Det är just det där jävla sen som gör mig så förbannad.
Allting ska hända sen.
Jag blir vansinnig.
Look me in the eye.
Inte för att jag ogillar det, utan mer för att det får mig att sova i evigheters evighet.
Efter jag vaknat blir det inte heller bättre, för varför kliva upp när det är alldeles grått ute?
Så tänker någon stor del av min hjärna och gör att jag ligger kvar i sängen.
Självdisciplin är något jag svurit på att skaffa mig i flera år, men nu är det dags!
Jag har faktiskt bestämt mig för att kliva upp, ta en varm och skön dusch.
Det är kyligt i bunkern såhär på hösten, värmen har han ännu inte satt igång min hyresvärd.
Sedan ska jag göra mig redo för en ny dag. Vad den nya dagen ska innehålla vet jag inte än.
Men jag tror att det blir lite övningskörning bland annat.
Jag har inte mycket pengar så hur gärna jag än skulle gå och shoppa eller så,
det är störtomöjligt för tillfället. Det här med att vara sjukskriven är egentligen inget för mig.
Jag är för dyr i drift för att klara sånt!
Men jag måste få någon ordning på tv-n idag!
Annars blir jag banne mig knasig i hela skallen.
Filakia
En bra dag.
Sånt tas emot med glädje!
Igårkväll packade jag väskan och sov hos mamma. Där är jag inte lika ensam.
Sen är det mysigare att kliva upp tidigt om man kan äta frukost med en annan levande varelse.
Tog en funderare och ringde till min älskade lilla prins.
Han gick med på att fika på stan så när jag var redo åkte jag och hämtade upp honom,
vi rullade vagnen ner och jag fick skavsår på köpet.
Väl nere var herrn hungrig, för varken frukost eller lunch ville han äta när han hörde
att det vankades fika med kära stor-kusin på stan.
När han fick välja valde han jobbet och där åt han fisk tills raparna kom ur av sig själva.
Sedan vandrade vi till en leksaksaffär där jag fick lära känna den tjuriga sidan.
Efter ett tag vandrade vi hem igen och jag fick fler skavsår.
Min käraste Björn hörde även av sig så vi bestämde att göra något.
Något blev en resa till Kramfors i hans lilla räserbil
där vi köpte godis på Dollar-Store och blev stoppade med blåljus av polisen.
Det var andra gången i mitt liv de kommit efter sådär, jävla skumt varje gång.
Men vi fick en önskan om en trevlig kväll. Det var bra.
Väl hemma kollade han på min tv och konstaterade att skiten nog inte har högtalare.
En tv utan högtalare? Det var väl själva fan vad dumma teknikfolket kan vara.
Nu borde jag äta. Så det ska jag göra.
Jag gillar bra dagar. Fler såna vill jag ha!
Filakia
And it happened again.
Ny för mig, gammal för familjen.
Den har stått och varit ful under plast i veckor nu,
men ikväll blev det ändring på det när Jörgen hämtade hem det gamla aset jag fått låna.
Inget fel på hans tv, tvärtom, den väger miljoners ton bara. Därav as.
Så, jag kopplade i min. Teknisk som jag är lagd tog det tid, men det blev gjort.
Och så, nu skulle den funka. Men som allt annat tekniskt i min väg så var det givetvis fel.
Det finns inget ljud! Så här ligger jag nu och kollar på tv som bara surrar lite irriterande.
Jag blir smått galen när det gäller tekniska saker och har nu insett att de är inte min grej.
Istället ska jag tröstäta kex-choklad och se mig själv gå upp i vikt.
Det är något med mina piller. Så fort jag tagit ett börjar magen leva sitt eget liv.
Jag blir sugen men inte hungrig. Och så har jag flera kilon luft i mellanpartiet så fort pillret är svalt.
En av effekterna förutom att de hjälper mig att somna och att jag ska bli lik mig själv igen,
är också att man drabbas av ökad aptit och viktuppgång.
Som ett brev på posten bara, smack!
Det känns därför tryggt att veta att de hjälper mig och att jag snart är uppe på benen.
För på jobbet, där flyger kilona av vare sig man kanske vill eller inte.
Det är dags att ta nästa kur på raden.
Undra om jag kanske inte ska ringa mamma och be henne plocka upp mig
när hon närmar sig stan igen, efter en hel helg i Stockholm.
Och så ska jag nog leta biljetter till Mona lite mer,
en tur härifrån vore som balsam för själen.
Även om det nu också ger mig dubbla budskap.
Ju mer jag tänker på det desto mer får jag hemlängtan, innan jag redan åkt!
Ännu en sak som kommit tillbaka efter barndomen..
Jag är inte mig själv helt enkelt.
Not yet.
Feel-good music.
Ska nog ringa honom inom kort och höra hur full han var igår, det brukar vara så lördags-nätter.
Har kollat bilder från dem som varit nere på ön i sommar. Jag blir lycklig och ledsen på samma gång.
Jag har saknat allt, det har jag verkligen. Var helt inställt på en vecka i september till alldeles nyligen.
För det första kostar det pengar. För det andra kan det vara psykiskt dåligt att åka ner, det blir mycket på en gång.
En sak är säker att jag skulle inte vilja åka utan mamma. För det tredje är fröken Argyros aldrig där.
Mr. Woods har kärleksproblem som vanligt och ja. Det skulle bli konstigt. Jag hoppar nog hela resan till nästa sommar.
Det här är feel-good music när den är som bäst. Den ger mig mycket.
Jag kan lalla omkring i pyjamas med hårtofsar över hela huvudet en hel dag!
Don't stop me now!
Att påverka en individ.
Var det dröm eller verklighet?
Så känns det mesta hela tiden nu. När jag tar mitt hallon-piller, somnar och sedan vaknar igen.
De gör det svårt att skilja på begreppen dröm eller verklighet.
Egentligen kvittar det, så länge det gäller fina saker.
Mardrömmarna däremot är oftast dröm och så kan det fortsätta vara.
Men det är konstigt hur något kan sudda ut linjerna mellan verkligheterna.
Det blir så drastiskt och så diffust.
Människor påverkar oss alla på olika sätt.
Vi är snabba på att döma, ofta för kvickt. Jag är en av dem.
Men precis likadant och dumt har jag lika lätt att tycka om, kanske älska.
Orden går att variera. Lita. Skydda. Det går nästan lika fort var gång.
Då önskar jag ibland att alla drömmar vore verklighet,
att det verkliga livet kunde vara lika enkelt och vackert som när jag sover.
Eller att verkligheten fick vara så fin, utan att förstöras.
Det går inte att riktigt vräka ur sig allt, det måste vara diffust.
För när jag sedan förstår mig på allt själv, då kan det vara för sent.
Du gör mig lycklig.
Du gör mig ledsen.
Du gör mig trött.
Du gör mig arg.
Du gör mig illamående.
Du gör mig omtyckt.
Alla påverkar de oss olika.
Frågan är vilka som ska behållas och inte.
Tror du det någonsin kommer lösa sig mellan oss?
The winner takes it all.
Igår tog det dock tid, fick ingen ro förrän klockan hann slå 12.
Men det gör mig inte mycket, jag sov till halv nio och då fick jag all sömn jag behövde.
Rutin kära ni, rutin. Det är vad som ska tillkomma näst i mitt liv.
Var ner på Risön och kollade på Ellen när de spelade cup-match mot jättar.
Ett år gör stor skillnad när de är så unga, ändå hade de vunnit sist.
Motståndarlaget var revanschlystna och vann med vansinniga 7-1.
Huvudsaken det är roligt säger alla, jag måste hålla med.
I övrigt är mitt liv lika händelselöst, med undantag för att en kvinna
kramade om mig idag och sa att det var sjutton vad de saknade mig på jobbet.
Sånt värmer.
Well well, nu ska jag göra mig pigg och kanske åka en sväng med Ellen och Peter på stan.
Det händer mycket just nu.
Filakia
Dag ut, natt in.
Den smakade lika mycket hallon idag när den smälte på tungan,
och jag menar inte gott som i hallon utan hallon som i hallon.
Än har inte kroppen domnat av, igår började det med tungan
sedan benen och armarna. Men det kommer nog snart och då ska jag sova igen.
Har varit väldigt ohälsosam idag. Nyss var jag ner och köpte massa karra.
Äter en del nu, men jag vet att jag snart är less.
Det är aldrig lika gott när det väl är hemma, då får jag ont i tänderna av att bara se det.
Förkylningen håller i sig, men mamma gav mig svartvinbärssaft när jag var hemma.
Massa c-vitamin, då blir man både pigg och frisk!
På med pyjamas, borsta tänderna och sova typ ett dygn till.
Jag borde be någon väcka mig 11 imorgon, då kanske jag får lite luft i mig.
Kalinixta
Thank's for caring.
Inatt har jag fått sova, tack och lov. Runt en halv tio var jag så trött att jag inte kunde hålla mig vaken.
Har dessvärre drömt en massa skumt och vaknat flera gånger,
men meducinen hjälpte för jag somnade om på en gång hela tiden.
Sov länge idag, det är jag medveten om. Det var något herr doktor sa att jag skulle göra.
Känner mig yr. Har druckit en kopp kaffe som tydligen kunde hjälpa lite, sedan lagade jag lunch.
Åt alldeles för lite igår av någon dum anledning. Nervositeten gjorde mig illamående.
Bacon chicken var en av de godaste internationella sakerna i Grekland,
så en sådan lagade till åt mig själv idag.
Borde duscha snart och göra mig färdig.
Om fem timmar är det dags för ett nytt piller, då ska jag sova igen.
Rutin är skönt - men skumt ibland.
Har fått vacka krya-på-mig-blommor, fina ord och omtankar.
Tack till alla! Det värmer lite extra.
´
Alltid lär man sig något och jag måste lära mig att lyssna mer på min kropp när den säger ifrån.
Snart vänder vi.
Sov inte många timmar inatt och klev upp tidigt för att åka med mamma så jag inte skulle försova mig.
Har även varit väldigt orolig under natten, så som det alltid blir när man ska göra något man inte gillar.
Surrarde strunt med Jessica och lät tiden flyga förbi innan doktorn väntade.
Det gick bra, inte så bra som jag önskat. Men man kan inte få allt man vill här i världen.
Är sjukskriven i tre veckor till och har fått hjälp på vägen, jag litar på farbror doktor.
Det är inget jag någonsin velat men vad som än får mig tillbaka på fötter snabbt, det är bra!
Som det är nu är jag inte jag och då är det en oro i sig.
Har tagit första tabletten och den smakade nästan hallon, fast inte så gott.
Det känns som ett sorts lugn lagt sig över mig, det är nog inbillning.
Jag är vansinnigt trött efter en lång dag och han pratade nästan romantiserat om dessa piller.
En blandning av dessa två måste det vara.
I vilket fall ska jag försöka kolla på Project Runway och sedan slockna.
Håll tummarna att jag mår bra efter det här!
Kalinixta
Verkligheten kan vara rätt bitter.
Det var roligt, men det tog på krafterna en stor del.
Jag känner mig tom, trött och likgiltig nu.
Alla verkar veta vad som är rätt för mig. Att jag ska ta det lugnt och lysna på herr doktor.
Jag vet inte alls vad som ska sägas imorgon och jag vet inte heller hur jag känner för det.
Innerst inne känner jag mig inte redo att jobba, det känns ännu obehagligt att möta människor.
Jag har blivit bättre, helt klart. Men jag känner mig inte helt läkt.
Energinivån är på noll. Jag orkar vad jag vill, på mina villkor.
Skulden jag känner inför jobbet är fel. Det verkar alla veta utom jag också.
Att jag hatar hur svårt jag vet det är när jag inte kan jobba. Hitta personal.
I och med att jag kört slut på mig själv måste alla andra jobba mycket mer.
Det får mig att må dåligt. Men så länge jag känner så kommer jag aldrig bli bättre.
Jag ska sluta med det.
Middagen jag gjorde vad god. Men nu är jag sugen på något igen.
Jag ska nog poppa lite popcorn, läsa i nya Cosmo och se på filmen jag fick med.
I wish someone could give me all the answers,
if life just could be that simple