Fröken Lundgren,

Jag blir knäpp på mig själv!
Inatt kunde jag än en gång inte sova, hur mycket jag än försökte.
Så det slutade med att jag blev väckt imorse givetvis,
trots att jag var knas-trött så kunde jag inte somna om.
Men jag kunde inte heller kliva upp. Så jag har lagat här. Länge.

Funderar på att åka med mamma på min lillasyster fotbollsmatch idag.
Bara för att komma ut och få lite frisk luft. I might need it.
Mamma hittar inte lappen med min tid till doktorn imorgon,
så det gäller för mig att somna i tid så jag kan ringa vårdcentralen tidigt.
Minns jag inte fel var det typ klockan 2, men det är ju dumt att gissa.

Jag väntar ett samtal. Det kommer vara väldigt jobbigt, det vet jag.
Men det måste komma ut. Allt. Att hålla inne är dumt, det vet vi nog alla.
Jag känner fler som mår som jag. Är det inte konstigt egentligen?
Ensamhet och ledsamhet på nätter, är det inte sorgligt?
Jag tycker om dig.

Nu ska jag laga mat. Fisk och  ris tror jag minsann det får bli.
Jag har inte energi att göra något värre.

Jag är fortfarande helt inne på att komma tillbaka till jobbet.
Så snabbt som möjligt dessutom. Jag är dyr i drift, det är jag medveten om.
Dessutom helt oekonomisk. Ge mig en miljon och jag sprätter den på fem röda.
Utan att ljuga! Det skulle nog inte ta mer än ett par dagar.

Men jag har haft några givande samtal med två av mina kära.
Julia i Norge och Mona i Linköping.
Framtidsplaner, idéer och bara en massa spånande.
Mona vill plugga och satsar hårt på att komma in,
Julia beger sig till Alperna för att testa säsongandet.
Det är just vad de vill göra härnäst.
Själv så är jag lite osäker.
Jag trodde jag skulle vilja börja plugga snart, men i och med att jag inte än vet vad jag vill bli
känns det inte som att det är någon mening att ta lån och så måste jag ändå börja om efteråt.
Efter många om och men vet jag vad jag vill göra härnäst,
det har inte med skola att göra än så länge utan nu vill jag köra eget.
Ingen restaurang. Jag skulle däremot vilja ha mitt egna café.
Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag!
Tyvärr är det tätbefolkat med just såna i vår lilla stad, så det innebär nog att jag måste packa igen.
Jag vill dock göra något helt annorlunda än vad som redan finns. Allt är samlat i huvudet.
Men det är just vad jag känner är mitt kall för tillfället. Funkar det inte så har jag åtminstone provat det.

Nu ska jag fråga alla i min närhet en ärlig fråga nästa gång vi ses.
Tror du ärligt, inga knussel att jag skulle klara av att ha mitt eget café?

Vi får se vad omgivningen säger. Under tiden ska jag krya på mig och återgå till arbetet så fort jag kan.
För utan pengar kommer mina drömmar ingenvart.

Jag är vaken. Somnade inatt efter väldigt många om och men.
Vaknade av ett durrande imorse, hela huvudet vibrerade.
Nyfiken som jag är blev jag klarvaken på en gång, men det var ju inte ens intressant.
Därför är jag nu vansinnigt trött. Har inte soviit många timmar alls.
Känner att jag är helt utan motivation, jag ska stanna här hemma så länge jag orkar.

Det här är inte jag. Vad jag än gör känns det inte rätt.
Jag är inte hon som drar sig undan socialt umgänge egentligen,
eller hon som hellre ligger hemma än att gå en sväng på stan.
Jag är inte hon som aldrig skrattar och har roligt.
Vísst är jag hon som kan vara väldigt bitter, men det är ofta på låtsas.
Det blir så fel nu och jag börjar själv bli orolig.
Desto mer jag oroar mig desto värre verkar det bli.

Nu ska jag göra en massa mysiga saker och försöka bli pigg.
Det känns som jag behöver komma iväg, en liten stund.
En vecka på bortaplan kan göra mig gott. Det vet jag att det kommer.

Jag har städat, ätit varma mackor och sunkat ner mig helt och hållet.
Kollar på Project Runway i massor, precis som igår.
Det här är en riktig söndag med andra ord och jag gillar söndagar!

Ska strax släpa min lilla-stora röv in i duschen och få på mig någr kläder.
Har tänkt bege mig hem till mamma på berget och få lite sällskap.
Bunkern kan vara extremt kall och trist utan sällskap.
I övrigt finns det inget att säga just nu.
Jag är helt förvirrad.

Vad skulle hända om jag bara försvann?

Jag är nu proppmätt och nästan lite gräsligt trött.
Vi åt en massa goda pajer, jag har pussat på "mina" barn och myst med katt-valparna,
Sedan fick vi fördrink och vin. Mycket trevligt, men alla var sega så det blev en lugn kväll.
Tog en promenad hem och höll på att frysa ihjäl.
Ge mig vinterstövlar i affärerna!
Nu ska jag somna gott och må bra.
Imorgon har vi planerat att baka, Ellen och jag. Vi får se hur det blir med det.

Och ännu en gång saknar jag, nästan mer än förr.
Men som vi kom fram till i telefonen jag och min vän häromdagen,
visst behöver jag en paus. En sväng härifrån för att andas och slippa tänka.
Där räcker det nog. För var skulle jag ha det bättre än här egentligen?
Jag har vucit ifrån säsonget utan att ens ha märkt det,
en av de roligaste tiderna i mitt liv. Alla dessa säsonger överallt.
Nu är det tyvärr stopp.
Men sakna, det gör jag även om det inte är bra.

Kalinixta

Det verkar som jag åker till min moster med man ändå.
De ska tydligen äta surströmming och visst gillar jag att ha tråkigt,
men mina småkusiner har jag inte sett på länge-länge och jag saknar en kram!

Dags att hoppa in i duschen.
Jag är seg idag. Men jag gillar det.

Ha en trevlig lördag kväll!

Jag hade väldigt trevligt igår. Först fikade jag på stan med Björn.
Sedan åkte vi hem och jag gjorde mig redo. Åkte hem till Veronica där hon inte hittade några kläder.
Vi drack lite vin och vandrade till stan. Middag på Impuls och bowling för första gången på över 10 år!
Jag kan helt ärligt säga att jag var totalt värdelös. Dessutom fick jag skavsår av skorna.
Men, vi hade roligt åtminstone. Vi gick sedan tillbaka till Impuls och hängde med folk.
Jag rökte mest känns det som. Borstbindare. Jag ska fan ta mig i kragen och sluta illa kvickt.
Så fort jag har tillräckligt med motivation.

Idag har jag bestämt mig för att bara ha tråkigt. Jag ska ligga här hemma och sova.
Kolla på en tjejfilm och äta snask möjligtvis. Men det är det roligaste jag tänker göra.
Man behöver faktiskt ha tråkigt ibland också.
Hur ska man annars kunna uppskatta när livet är som roligast?

Fina blommor. Vackra människor. Den som gör mig hel.

PS.

Under min dryga timme här utomhus när jag snackade skit med hjärtat
så kom det helt plötsligt en ung man, också känd som min systers föredetta
och lämnade några av mina skålar som hon lämnat där.
Det tackar jag för, det var snällt.

När han gått kom det ännu mer helt plötsligt en stor portion kräks.
Så jävla äckligt att jag ville dö. Alltid har jag hatat spya, men aldrig så mycket som nu.
Det är mer vuxenpoäng till mig.
Vad jag vill komma fram till är att sommarlovet är över och skolan är tillbaka.
Ungarna kommer med den, på köpet. Så här har vi säkert fest framöver.
Det bästa är att all kräks hamnar prick utanför mig ungefär. Jippi!

Im getting old.

En timmes samtal med Julia senare och jag är lycklig.
Fastän på ett vemodigt sätt.
Jag saknar henne nästan löjligt mycket och nu är hon inte längre i Sverige.
Inte så långt ifrån gränsen visst, men i Oslo. Det känns ändå mycket längre bort.
Hon blir inte där så länge heller dessutom utan tar sitt pick och pack till alperna.
Då undrar jag vad jag gör här?
Alla vänner är på andra ställen och jag är kvar här.
Precis som det inte brukar vara, som jag sagt tidigare.

Vad är det som får mig att stanna i Sollefteå egentligen?
Till en början var det jag och fröken fräken som skulle leva loppan hela sommaren,
sedan var det jobbet och alla pengar som rullade in på kontot och kom ut som kläder.
Men vad är det egentligen nu kan jag undra?
Och strax efter kommer frågan jag aldrig trodde skulle slå mig förrän jag var gammal och färdig,
var ska jag hitta lyckan om jag inte finner den här?
Jag känner att jag behöver komma ifrån ett tag. Om så för en dag, en helg eller en vecka.
Ny fräsch positiv anda.
Sedan kommer jag förhoppningsvis komma på vad jag faktiskt vill göra.
Jobbet har jag kvar och dit ska jag tillbaka. För jag trivs verkligen.
Men vad ger Sollefteå mig egentligen?

Om ni bara var här, alla ni som faktiskt gör mig lycklig inifrån och ut.

I och med att jag sov så länge idag är jag nu extremt rastlös.
Har legat inne hela dagen, vilket egentligen är allt jag känner för.
Är oerhört trött men jag känner hur det spritter i kroppen.
Sådär som det blir när man är inomhus för länge,
efter en lång febersmäll eller huvudvärk.

Egentligen sitter väl allt i min sociala sida. Jag gillar att träffa folk.
Även om jag nu inte orkar vara lika social som jag brukar.
En timme på stan, en stund med familjen, en kaffe och cigg på jobbet.
Ni förstår var jag vill komma.
Några minuter bland människor gör mig gott, det vet jag.
Men allt ska gå i min tid.
Nu ska jag nog snöra på mig ett par skor och ta mig någonstans,
men innan dess ska jag äta mat som jag lagat.

Allt jag vill ha finns så nära.
Ett skratt. En tid.

Det gick inte riktigt som jag ville igår,
det spelade tydligen ingen roll hur trött jag verkligen var.
Jag kunde inte sova! Tankarna snurrade runt i skallen och jag kunde inte sluta.
Sedan att jag även är extremt mörkrädd vanliga dagar,
nu har jag blivit spritt språngande paranoid.
Hela tiden hör jag skumma grejer utanför bunkern,
till slut var jag tvungen att slå på tv-n igen och kolla på OS för att lugna ner nerverna.

Det påminner läskigt mycket om när jag var 16 och bodde i Malung
bland pack och nötter, då menar jag flera snäpp värre än här hemma!
Där tankarna malde sönder hjärnan på nätterna och paranoian var extrem.
Hela tiden dörren slog var det någon som kom till oss, elak.
För vad visste jag om skulder och dylikt herrn i huset dragit på sig?
Att umgås med skummisar ska man fan hålla sig ifrån, aldrig har jag mått sämre.
En sak är säker. Jag skulle aldrig kunna vara kriminell.
När fan skulle jag få sova?

Tv-n stängdes av vid 4, ändå kunde jag inte sova.
Så det är därför helt normalt att jag sov fram till ett när mamma väckte mig.
Idag tänker jag inte göra ett dugg.
Förutom att städa lite kanske. Och ta på mig mina nya jeans så att de sätter sig efter mig.

All I wish is to stop this.

Har varit och ränt på stan nästan hela dagen,
är därav också väldigt trött.
Vi shoppade, jag och Mickan.
Jag stod för shoppandet och hon för hjälpen.
Det tackar jag för!

Sedan bjöd jag alla på middag innan vi vandrade
av tacosen till Risön och kollade på Claras match.
Prick till hennes mål-pass kom vi. Grym timing!

Har tänkt en massa skumt. Filosoferande kallas det visst.
Idioti skulle jag kalla det. Om det inte var för att jag inte vill kalla mig själv för idiot.
För hur skulle det se ut?

Nu ska jag sova.
Vi tar det en annan dag.

Kalinixta

Jag tog mig upp klockan 7 och fick in tvätten i maskinen.
Att jag sedan gick från vaket tillstånd till sömn på under tre röda
fram till all tvätt var färdig klockan 2, det hör inte hit.
Nu luktar det gott i lägenheten av ren tvätt, jag har dammsugat och vädrat.
Nyss började det dugga så jag fick hänga in den fuktiga tvätten istället,
snart har jag därför regnskogsvärme här inne.
Det har varit en skön dag, en lugn dag. Jag känner hur jag är på väg tillbaka.

Av någon anledning flyger det omkring småkryp i luften,
som knott fast ändå inte. Bananflugor vägrar jag tro att det är.
Jag har fan rent här hemma och där det är rent trivs inte dom!
Men mitt mål ikväll är att döda varenda en.
Och så kanske jag ska laga mig en middag, även fast jag har soppa kvar.
Vi får se vad som händer, vi får se.
Känner mig fortfarande vansinnigt trött. Nästan så att jag måste hålla mig vaken
En kopp kaffe vore gott. Det har jag inte druckit på flera dagar nu.
Laters.

Ännu en inte helt effektiv dag people.
Men vet ni vad? Det kvittar.
Hela meningen med att jag är hemma är för att återhämta mig,
ta det lugnt och vila. Sova mycket, göra vad jag orkar.
För att sedan vara social i små mänger, så mycket som jag känner att jag klarar.
Så regniga dagar när jag ligger hemma i sängen passar mig alldeles perfekt.
Även om jag får lite panik och känner mig arbetslös igen,
sådär vet ni när man vet att man äter för mycket och rör sig för lite.
Det är något jag tänkt på, men som jag väljer ta som det kommer. Nu är jag inte motiverad.
Då finns det inte heller någon mening, jag tänker inte pressa mig själv till något jag inte vill.
När man inte får något gjort och känner sig nästan värdelös.
Helt sant är inte det sista, idag har jag gjort både middag och gjort fint.
Sedan gick jag för en stund sedan och bokade tvättstuga till imorgon bitti.
Ska försöka kliva upp tidigt och få det undanstökat så att det torkar,
förutsättningarna för det är inte de bästa i den andra bunkern här i huset.
Annars har jag inget alls planerat imorgon och tanken är underbar.
Ingenting planerat, inga tider att passa på jobbet, inget att stressa över.
Fritid.

Jag är fortfarande helt slut. Ska äta någon vindruva till.
Dom är grekiska och vansinnigt goda, påminner lite om min och Annies veranda
där vi fick serverade direkt ifrån trädet av den söta husägarinnan.
Har kollat på resor. Jag måste sluta bränna alla pengar.

Kalinixta

Ten, ten, ten, tententententententen.
Jag kissar nästan på mig.
Tack.

Jag hann ner på stan.
Gjorde ett kap på tre par skor för drygt 400:-
Frågan är när jag ska använda två av dem,
men det kommer en sommar nästa år också.
Och då de var så billiga kvittar det faktiskt nästan!
Gick och kikade på lite kläder men jag var helt apatisk,
det är som inte så himla roligt på egen hand så jag har
stämt träff med min lilla stora kusin på onsdag.
Då ska vi kika omkring om vi hittar något roligt, sista dagen på hennes sommarlov.
Sedan handlades det mat. I massor. För över en tusing.
Lika bra medan jag faktiskt har pengar. Att det sedan är mina Greklands-pengar
som flyr sin kos, det får mig att må lite illa. Men jag behöver sakerna, så vad gör man inte?
Jag får väl typ plocka ut löner i förskott så jag kan åka istället.
Om det vore så väl..

Nu har jag och Ellen ätit oss lite för mätta.
Hon ville ha tjockpannkaka, jag hade redan planerat potatis- och purjolökssoppa.
Det är banne mig bland det godaste jag vet!
Men pannkaka orkar jag inte göra, våfflor fick hon däremot ungen.
Resten av kvällen ska vi kolla på dåliga tv-program och bara vara.
Jag är dödstrött.

Och så saknas det ständigt. Tänk om..

A bit of luck would be good.

Egentligen borde jag redan ha varit på stan,
gjort min veckoshopping både när det gäller kläder och skor
med allrahelst mat.
Men icket.
Det är alltid bra att ha något att skylla på
och idag skyller jag på regnet som har öst ner.
Mitt paraply är kvar hemma hos mamma och jag vill inte göra om
misstaget jag och Malin gjorde när vi anlände till stan dyngblöta.
Men nu är jag i alla fall på väg. Ellen ska klippas så jag liftar med dem.
Eftersom jag inte har bil är det svårt att storhandla också
så jag får passa på när mamma har tid att leka chaufför.

Jag behöver mer tid.
Men jag är säker på vad jag vill.

PS.

Vad som är problemet mellan mig och min far frågade anonym.
Svaret kan jag ge då det är rätt enkelt,
det finns inget problem egentligen.
Bara det att vi inte haft kontakt på väldigt länge då vi båda varit usla på att kontakta den andra.
Därav känner vi inte varandra och beter oss som främlingar.
Jag vet att han älskar mig, det märker jag så fort vi ses. Det har gått så lång tid bara.
Ska vi någonsin återfå den kontakten vi en gång hade kommer det ta ännu längre tid.
Angående hela höra av sig grejen har han haft bättre förutsättningar än jag
då jag under en lång tid bland annat varit fattig student och sedan bott utomlands och därför
inte haft miljoners miljoner att fylla på telefonen och så vidare,
därför och bara genom den enkla anledning att han är min pappa klandrar jag honom
då han faktiskt inte försökt alls. Jag har inte valt honom, men han har satt mig till denna värld.

Som sagt. Det finns inget problem.
En hel del ilska, sorg och svek finns det däremot.
Tillsammans med känslan av att inte känna sin egen far - det är nästan värst.

Men som sagt.
Jag vet att han älskar mig.

---

Kontakt. Ja. Nu var det sålängesedan att jag faktiskt inte minns.
Men tills jag var kanske 9 så kallades jag pappas flicka.
Det stämmer.