Fröken Lundgren,

"When the heart weeps for what it has lost
the spririt laughs for what it has found."

- Sufi

Så är det nog verkligen. Idag vet jag inte var jag ska finna kraft att hämta orden som finns inom mig.
Bokstäver, ord, meningar och tankar som visar mina känslor och hela mig.
Det är mer tomt än någonsin just nu.
Ensamheten är enorm, självklart kan det vara skönt med avstånd men det blir för mycket.
Avstånd som inte är mer än några kilometer kan kännas som 100 mil -
100 mil kan kännas som några kilometer -
men även hundra mil kan kännas som hundra mil.
Jag vet egentligen inte var det gör ondast,
vem som sårar mest.
Känslan att vara efterhängsen flyger på mig,
jag vill backa och ta avstånd
men det går inte.

Du är som klister med mina tankar.

Hur ensamt det än känns, någonsin, så lär man sig alltid något.
Alltid!


Vill mest idag, Torsdag:
Bli varm. Få tillbaka rösten. Ha råd att göra allt jag vill och resa både tio, femtio, hundra och tusen mil. Träffa alla hjärtan jag saknar överallt. Muta till mig ett körkort.
Lyssna på bra musik - och det ska jag göra nu!

Komhitnuinnanjagavlider!
X X