en helt vanlig tisdag,
Vaken sedan länge. Klockan är nu 11.06 en tisdagmorgon, utan att veta varken varför eller hur så slog jag upp ögonen 09.00 imorse. Underliga saker inträffar ibland. Har för tillfället inget speciellt planerat idag än att ringa Lena, som vanligt. Vi ska väl hänga i gäng och låtsas vara pinsamt häftiga. Jag är förvånad att man kan ha så nära vänner egentligen, det känns som jag välsignats med alldeles för många för att det ska kunna vara till mig. Det klurigaste är att ingen egentligen bor hemma i Sollefteå, som jag, utan att alla är utspridda över hela Sverige och dels resten av Europa. Jag önskar jag kunde hälsa på dem allla, men det är störtomöjligt utan pengar så jag sitter kvar här hemma och gör ingenting. Förutom att leka störtfrän med Lena då, världen är allt bra rolig ibland!
Måndag. Igår så tog jag äntligen tag i min vardag och klippte av mig alla dessa slitna hårtoppar som jag kunnat dra av utan problem i snart ett halvår nu. Som vanligt, efter att jag klivit upp alldeles för tidigt en morgon spenderade jag resten av förmiddagen och halva eftermiddagen till att sova. Jörgens lägenhet behövde några panikartade inköp och vi begav oss till IKEA, tog även med mig min älskade lillasyster Malin eftersom det brukar klagas alltför mycket på att vi aldrig hittar på något. Tomas som dagen i ära räknades som barn, eftersom han är Jörgens lillebror men fortfarande är äldre än mig, följde också med som ekonomisk rådgivare och bärhjälp. Det hittades ett flertal fina saker och jag blir bara mer och mer sugen på att skaffa mig ett eget kyffe snarast. Att bo hemma hos mamma och familjen igen driver mig fan till vansinne, jag vill bort, NU!
Väl hemma igen så var klockan redan 22.00 och det börjades plockas upp och fixas i ordning så gott det gick, jag var trött. Därför är det dags att ta tag i det nu, hurra!
Tisdag. Ja, det är nu jag ska börja plocka och pillra, känner mig lagom sugen och är faktiskt mer pepp på en tupplur. Det har snöat en hel del ute ser det ut som, är vansinnigt less på denna jävla vinter. Men, har man bosatt sig i Sverige och för att inte tala om Norrland får man nog bara ta och skylla sig själv.
Jörgen uttryckte sig väldigt bra en dag, och undrade varför jag bara satt och suktade efter att få åka iväg till Grekland igen och inte tog tag i det. Jag kan inte mer än säga att det var en bra fråga och att jag egentligen inte har något svar. För vad ska jag säga? Jag måste göra en lista på vad jag ska börja med och var det ska sluta, ha ett mål helt enkelt, som det så ofta tjatades om i skolan.
På tal om skola så kan jag ibland känna att jag önskar att jag fortfarande var där, var man än befinner sig så längtar man iväg. På de flesta ställen i alla fall..
Jag saknar fortfarande alla mina älsklingar överallt och ännu mer för varje dag. Det är ren fakta.
Maja, Johanna, Elin, Jossan, Emma, Anna, Leigh, Kim, Lina, Björn m.fl.
Alla ni kära vänner, svin, tokungar, härjerier, troll, galningar, bitches och de ord man nu kan sammanfatta er med. Jag saknar er så det gör ont i kroppen och värker i hjärtat!
Citat:
"If all my friends were to jump off a bridge, I would not follow,
I would be at the bottom to catch them when they fall."
- Unknown
Mer kan jag inte säga för tillfället och orkar egentligen inte tänka på det mer heller.
Om två dagar fyller jag för övrigt år, det kan bli roligt trots att det är världens mest meningslösa ålder. Hoppas på pengar, så att i alla fall någon av alla mina drömmar kan gå i uppfyllelse.
Vill mest idag, Tisdag:
Hinna göra allt jag borde göra och ändå ha tid över. Här ska städas, här ska fixas, här ska hängas, här ska diskas. Det finns så mycket jag ska hinna, men som jag verkligen inte hinner med. Jag börjar känna mig vuxen, det blir lite underligt, för det jag egentligen inte alls vill är att vara vuxen. Tänk att få vara liten och ansvarlös. Kanske var det den bästa tiden i mitt liv, den enklaste om inte annat. Det fanns inga problem och den enda gråt som utövades var när glassen var slut, då man inte fick leka hur länge man ville varje dag och då man var tvungen att gå och sova för tidigt, enligt egen mening. Ja, tänk att få vara barn igen - då skulle man aldrig växa upp.
Keep on smiling.
X X
Måndag. Igår så tog jag äntligen tag i min vardag och klippte av mig alla dessa slitna hårtoppar som jag kunnat dra av utan problem i snart ett halvår nu. Som vanligt, efter att jag klivit upp alldeles för tidigt en morgon spenderade jag resten av förmiddagen och halva eftermiddagen till att sova. Jörgens lägenhet behövde några panikartade inköp och vi begav oss till IKEA, tog även med mig min älskade lillasyster Malin eftersom det brukar klagas alltför mycket på att vi aldrig hittar på något. Tomas som dagen i ära räknades som barn, eftersom han är Jörgens lillebror men fortfarande är äldre än mig, följde också med som ekonomisk rådgivare och bärhjälp. Det hittades ett flertal fina saker och jag blir bara mer och mer sugen på att skaffa mig ett eget kyffe snarast. Att bo hemma hos mamma och familjen igen driver mig fan till vansinne, jag vill bort, NU!
Väl hemma igen så var klockan redan 22.00 och det börjades plockas upp och fixas i ordning så gott det gick, jag var trött. Därför är det dags att ta tag i det nu, hurra!
Tisdag. Ja, det är nu jag ska börja plocka och pillra, känner mig lagom sugen och är faktiskt mer pepp på en tupplur. Det har snöat en hel del ute ser det ut som, är vansinnigt less på denna jävla vinter. Men, har man bosatt sig i Sverige och för att inte tala om Norrland får man nog bara ta och skylla sig själv.
Jörgen uttryckte sig väldigt bra en dag, och undrade varför jag bara satt och suktade efter att få åka iväg till Grekland igen och inte tog tag i det. Jag kan inte mer än säga att det var en bra fråga och att jag egentligen inte har något svar. För vad ska jag säga? Jag måste göra en lista på vad jag ska börja med och var det ska sluta, ha ett mål helt enkelt, som det så ofta tjatades om i skolan.
På tal om skola så kan jag ibland känna att jag önskar att jag fortfarande var där, var man än befinner sig så längtar man iväg. På de flesta ställen i alla fall..
Jag saknar fortfarande alla mina älsklingar överallt och ännu mer för varje dag. Det är ren fakta.
Maja, Johanna, Elin, Jossan, Emma, Anna, Leigh, Kim, Lina, Björn m.fl.
Alla ni kära vänner, svin, tokungar, härjerier, troll, galningar, bitches och de ord man nu kan sammanfatta er med. Jag saknar er så det gör ont i kroppen och värker i hjärtat!
Citat:
"If all my friends were to jump off a bridge, I would not follow,
I would be at the bottom to catch them when they fall."
- Unknown
Mer kan jag inte säga för tillfället och orkar egentligen inte tänka på det mer heller.
Om två dagar fyller jag för övrigt år, det kan bli roligt trots att det är världens mest meningslösa ålder. Hoppas på pengar, så att i alla fall någon av alla mina drömmar kan gå i uppfyllelse.
Vill mest idag, Tisdag:
Hinna göra allt jag borde göra och ändå ha tid över. Här ska städas, här ska fixas, här ska hängas, här ska diskas. Det finns så mycket jag ska hinna, men som jag verkligen inte hinner med. Jag börjar känna mig vuxen, det blir lite underligt, för det jag egentligen inte alls vill är att vara vuxen. Tänk att få vara liten och ansvarlös. Kanske var det den bästa tiden i mitt liv, den enklaste om inte annat. Det fanns inga problem och den enda gråt som utövades var när glassen var slut, då man inte fick leka hur länge man ville varje dag och då man var tvungen att gå och sova för tidigt, enligt egen mening. Ja, tänk att få vara barn igen - då skulle man aldrig växa upp.
Keep on smiling.
X X
Kommentarer
Trackback