Bedöv min längtan och ta mig bort.

Istället för att knapra piller mot värken i huvudet och blanda ord med tankarna så satte jag mig och kollade på kort från sommaren. Mest i tron att det skulle hjälpa mot min längtan bort och döva den värsta känslan att inte höra hemma, inte få plats och av att ha hamnat på botten. Jag vill ta mig iväg, nu! Det tjänar inget till att stå och stampa på samma punkt, klaga lite, fortsätta stampa, gnälla och sedan sucka och ge upp.
Min längtan bort och hoppet på bedövning hjälptes dock inte av bilderna, det snarare förvärrades. Nu skriker det inom mig av en längtan att få släppa taget, dra och inte komma tillbaka på länge, länge.

Alla strävar vi efter olika saker och når våra mål på olika sätt.
Jag kommer en bit på vägen genom att längta, sakna och älta.
Det gör att jag kämpar ännu hårdare,
för var dag.




San Stef. Hamnutsikt.

I hope you had the time of your life!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback