There's just too much that time can not erase.
Happy Birthday - Flipsyde
Låten kan få mig att tänka efter.
Om och om igen.
Verkligheten är bisarr, det är en sak som är glasklar.
Vilken jävla natt. Det är det enda jag har att säga - förvisso var den inget jämfört med vad Lena var tvungen att utstå, självklart, eftersom det var hon som styrde bilen på isbanan. Var riktigt trött redan i Junsele, som vanligt, och la mig i baksätet för att försöka sova. Som tur var hann jag aldrig somna utan hörde att vi till slut kört fast någonstans. Väl ute i regnet fick jag leka He-Man och putta bilen, men inget hände trots ett flertal försök av oss. Till slut var Lena tvungen att väcka människorna i huset som ägde vändplanen som förvandlats till skridskoplan. De sa att de hade grus på gården som vi till slut hittade och tack gode gud, vi tog oss därifrån! Jag kunde inte göra annat än att skratta åt eländet medan Lena var den som skrek, svor och härjade. Det händer alltid något spännande var dag - eller ja, nästan åtminstone. Resten av natten tog väldigt lång tid den med och vi var inte hemma förrän 5 över 7 imorse, vilket kändes halvjobbigt med tanke på att vi skulle vara färdiga till 09.15. Men det löste sig och nu ska jag snart sova ett tag till tänkte jag.
Första målet är avklarat. Just nu känner jag inget annat än tomhet. Det går inte att beskriva med ord, frågan är om jag ens vill försöka. Vissa saker vill man bara slänga bort, allra längt in i minnet och aldrig plocka fram dem igen - andra vill man behålla men de hamnar där ändå av någon förunderlig anledning och man hittar dem aldrig igen. För tillfället har jag knappt koll på vilket ben jag ska stå på, allt har blandats ihop till en enda stor sörja och jag kan inte göra annat än att stå kvar i den. Snart så är det över, alldeles strax och jag väntar med stor spänning och förhoppningar att det inte ska göra så ont som jag vet att det kommer..
"Kärleken är evig - men föremålen varierar."
Låten kan få mig att tänka efter.
Om och om igen.
Verkligheten är bisarr, det är en sak som är glasklar.
Vilken jävla natt. Det är det enda jag har att säga - förvisso var den inget jämfört med vad Lena var tvungen att utstå, självklart, eftersom det var hon som styrde bilen på isbanan. Var riktigt trött redan i Junsele, som vanligt, och la mig i baksätet för att försöka sova. Som tur var hann jag aldrig somna utan hörde att vi till slut kört fast någonstans. Väl ute i regnet fick jag leka He-Man och putta bilen, men inget hände trots ett flertal försök av oss. Till slut var Lena tvungen att väcka människorna i huset som ägde vändplanen som förvandlats till skridskoplan. De sa att de hade grus på gården som vi till slut hittade och tack gode gud, vi tog oss därifrån! Jag kunde inte göra annat än att skratta åt eländet medan Lena var den som skrek, svor och härjade. Det händer alltid något spännande var dag - eller ja, nästan åtminstone. Resten av natten tog väldigt lång tid den med och vi var inte hemma förrän 5 över 7 imorse, vilket kändes halvjobbigt med tanke på att vi skulle vara färdiga till 09.15. Men det löste sig och nu ska jag snart sova ett tag till tänkte jag.
Första målet är avklarat. Just nu känner jag inget annat än tomhet. Det går inte att beskriva med ord, frågan är om jag ens vill försöka. Vissa saker vill man bara slänga bort, allra längt in i minnet och aldrig plocka fram dem igen - andra vill man behålla men de hamnar där ändå av någon förunderlig anledning och man hittar dem aldrig igen. För tillfället har jag knappt koll på vilket ben jag ska stå på, allt har blandats ihop till en enda stor sörja och jag kan inte göra annat än att stå kvar i den. Snart så är det över, alldeles strax och jag väntar med stor spänning och förhoppningar att det inte ska göra så ont som jag vet att det kommer..
"Kärleken är evig - men föremålen varierar."
Kommentarer
Postat av: Angelica
haha, ser bilden framför mig då ni kört fast, lena skrikandes och carro suckandes :P Det låter som ett äventyr. Fan carro, hoppas allt är kanon! Miss you girls. P&K
Trackback