Fröken Lundgren,

Det tar tid då man ska iväg med en mamma och ett barn, det vill säga min moster och kusin. Hugo måste äta, sova, kliva upp, bli påklädd, sättas in i bilen, spännas fast och sedan är man redo för avfärd. Just därför har inte jag kommit iväg ännu, jag väntar fortfarande. Kom alldeles nyss på att jag inte vet var jag har min plånbok, jag borde fan i mig inte ens äga en plånbok eftersom jag alltid lägger den på fel ställe. Ett sånt där smart ställe där man lägger allt för att inte glömma det, och likt förbannat kommer man inte ihåg var man lagt det en timme senare. Själva plånboken är inte ett så stort problem egentligen, det är snarare mitt VISA som jag hoppas för allt i världen att jag inte tappat bort. Då slaktar jag mig själv.

Det är nog dags att gå och leta reda på i alla fall en av dessa grejer, annars så lockar inte tanken att åka och kolla på rea speciellt mycket, eftersom jag då inte kan köpa något. Först blir det kaffe och cigg.
En av guds bästa påhitt må jag säga!