Möte.
Sådär. Nu har jag varit på det härliga basinformationsmötet på AMS Till min förvånan stod mer än hälften, ja, mer än det till och med för äldre arbetssökande. Vi var tre stycken som jag i alla fall tror gick ut gymnasiet i våras. Det gjorde mig lite paff faktiskt, + att en man som satt bredvid mig tydligen var född 1941 om inte jag läste fel. Det måste alltså betyda att han är 65 år. När är det man går i pension egentligen? Det kändes tungt att märka att man tappar jobb även då och måste gå på AMS, det måste nästan kännas fönedrande kan jag tro. Efter att han förmodligen varit aktiv inom arbetslivet hela tiden och sedan fått gå, om det nu är så fallet ser ut. Det är självklart bara min egen nyfikenhet som fantiserar ihop något som vanligt..
Har just svarat på ett mail från Maja. Det är vansinne det där, att jag flyttade hemifrån egentligen. Hade jag inte gjort det hade jag inte lärt känna alla dessa underbara människor och sedan varit tvungen att lämna dem, men hade jag inte flyttat hade jag heller inte upplevt lika mycket som jag nu har gjort. Det finns för- och nackdelar på allt. Dessutom är jag glad att jag träffat dem, såklart. Som Linda från Lkpg, en av Majas alla vänner som jag träffade och lärde känna sa: "- Ni har ju verkligen stått ut med varandra i tre år och nu ses ni inte alls." Det är så sant, jag saknar Maja allra mest. Jag har haft henne runt mig konstant i tre år och nu så är hon inte här längre, det är så jävla tomt att det inte går att beskriva. Håller på att bränna ihop en skiva med "Majalåtar", sådana som egentligen inte går att lyssna på utan henne men som jag måste för att inte sakna ihjäl mig totalt. Livet är allt bra underligt.
Har just svarat på ett mail från Maja. Det är vansinne det där, att jag flyttade hemifrån egentligen. Hade jag inte gjort det hade jag inte lärt känna alla dessa underbara människor och sedan varit tvungen att lämna dem, men hade jag inte flyttat hade jag heller inte upplevt lika mycket som jag nu har gjort. Det finns för- och nackdelar på allt. Dessutom är jag glad att jag träffat dem, såklart. Som Linda från Lkpg, en av Majas alla vänner som jag träffade och lärde känna sa: "- Ni har ju verkligen stått ut med varandra i tre år och nu ses ni inte alls." Det är så sant, jag saknar Maja allra mest. Jag har haft henne runt mig konstant i tre år och nu så är hon inte här längre, det är så jävla tomt att det inte går att beskriva. Håller på att bränna ihop en skiva med "Majalåtar", sådana som egentligen inte går att lyssna på utan henne men som jag måste för att inte sakna ihjäl mig totalt. Livet är allt bra underligt.
Kommentarer
Trackback